Änglar finns

Änglar finns.....

Visst finns det. Någon som alltid ställer upp när det behövs. Någon som rycker in vid behov. Någon som tröstar eller säger uppmuntrande ord, när man behöver det som mest för att man är trött och ledsen och nästan har gett upp om mänskligheten.

Jag tror dessutom att jag har en skyddsängel som hittills alltid skyddat mig för att råka illa ut. De besvärligheter jag fått att kämpa med är säkert till för att jag ska lära mig något och bli en bättre människa.

Mitt mål inför 2019 är att alltid försöka göra det bästa jag kan även om det inte blir bra eller perfekt. Vi gör alla våra misstag och dem får vi försöka rätta till efter bästa förmåga.

Nu har jag blivit inbjuden att se min släkt i ett dataprogram och jag har också fått ett DNA-kit att skicka in. Det blir spännande. Jag har tänkt på att släktforska tidigare men alltid varit rädd för att det ska ta för mycket av den tid som jag inte har till godo. Nu är det äldste sonen som lagt in fakta i programmet och det har han gjort jättebra. Kanske jag också kan tillföra något så småningom.

Tänk om

Tänk om

jag skulle börja blogga igen. Det är visst fem år sen sist. Sommaren är varm och skön, men många blommor har lidit av torkan. Måste erkänna att jag inte sitter lika gärna i solen som när jag var yngre. Skönt att det också finns skugga. Inte behöver man sitta i solen för att bli brun och vacker. I min ålder blir man bara bränd och skönheten finns då inte på ytan. Frågan är om den finns inuti även om man försöker vara en god människa.

När jag var ca 40 funderade jag över varför jag egentligen fanns och kom fram till att det var meningen att jag skulle bidra till att världen skulle bli lite bättre än innan jag föddes. Vilket högtflygande mål! Frågan är om jag lyckats med något litet. Kanske jag i några fall kunnat vara en god medmänniska.

Jag har i alla fall bidragit till att hålla småfåglarna vid liv genom att ge dem mat året om. Nu är det full fart med alla fågelungar som lär av sina föräldrar att här finns det något att äta. Talgoxe, blåmes, pilfink, bofink, grönfink, domherre, nötväcka och hackspett är dagliga gäster. Här avslutar jag för idag och går ut och fyller på fågelbordet.

Nyåsföresatser

 Så här mycket snö var det i februari 2010. Undrar hur det kommer att se ut i år? Det visar sig.

 

Nytt år med nya föresatser. Bättre med föresatser än löften som kan vara svåra att hålla.

1. Mer motion
2. Mindre godis
3. Rensa i röran

Första halvåret förra året var vi duktiga med promenader och dans. Andra halvåret blev det mycket sämre. Jag kom i gång väldigt bra med gå/jogga, men sen klämde jag tån och kom aldrig riktigt igång igen. Ska nog försöka ha en stående tid på gym. De kilon som jag gick ner har jag gått upp igen och det känns inte riktigt kul.

Godis! Finns det hemma blir det snart slut. Bäst låta det vara kvar i affären tills det blir något riktigt festligt tillfälle som påsk, jul eller nyår eller....

Hobbyrummet är i stort sett lika rörigt som förra året. Det är så mycket som ska gås igenom och jag har prioriterat andra saker. Nu är det verkligen dags att ta itu på skarpen!

Svara på brev till de få brevänner jag har kvar inom rimlig tid och skriva lite oftare på min blogg är också något att tänka på.

Återblick på 2012

Jag har varit otroligt dålig på att skriva i min blogg under året som gått. Ska göra ett försök att bättra mig till 2013. Dagarna har gått så fort och alltid har det varit något på gång.

På PRO:s årsmöte i mars blev jag vald till ordförande för två år framåt. Det innebär styrelsemöten, medlemsmöten, medverkan i Kommunala Samverkansrådet, möten på Frivilligcentralen, jobb í PRO-caféet, lotteriförsäljning, medverkan på Seniordagar i kommunen och möten i distriktet. En hel del tid går faktiskt åt. Jag är också med i väntjänsten och har varit ledsagare på till USÖ, Karlskoga lasarett och Tandvårdsgruppen. I år firade PRO Laxå-Röfors 65 år 17 november, men födelsedagskalaset hade vi på sommarmötet i juni förlagt till Röfors Folkets Hus och då deltog representanter från PRO Finnerödja-Tived i firandet med blommor och en gåva till Läkare utan gränser. I augusti gick årets äldreresa till Norrkvarn vid Göta Kanal.Till julbordet i december lyckades vi trots idoga försök inte få fram någon lucia, så vem ställde upp och berättade lite luciahistoria. Jo, ordföranden på egen hand. En av våra medlemmar har startat vår hemsida och det är ett stort plus. I våras läste vi klart om Bohuslän och i maj blev det en resa dit. Boende på Smögens Havsbad och ett trevligt och varierat program. Alla nöjda. I september började en ny cirkel och nu läser vi om Dalarna med rekorddeltagande av 28 medlemmar.

Jag är invald som PRO-representant i ABF:s styrelse och fick vara med och fira ABF:s 100-års jubileum i juni och bli lite bekant med folk i rörelsen.

Lions Club Laxå har också tagit en del tid. Även där har det varit möten och lottförsäljning. I somras deltog vi i Rastpunktskalaset och i december på julmarknaden i Gamla Matextras lokaler. I april var den sedvanliga pensionärsmiddagen på Casselgården. Årets stipendieutdelning ägde rum på Rastpunktskalaset och priset för bästa idrottsprestation gick till Patrik Ydrefalk och för bästa idrottsledare till Pekka Makkonen.

Jag är sekreterare i Laxå FN-förening och där blir det också en del möten och skrivarbete. Vi har en studiecirkel om världen. Vi har läst bl a läst om Tibetoch Indien. Ett besök på biblioteket i Askersund med föreläsning om Bolivia av Kjell Sundqvist. FN-dagen firade vi tillsammans med Svenska Kyrkan och där medverkade Louise Önnefors och berättade om Peru och två invandrarpojkar berättade om sig och sin ankomst till Sverige. Båda hade gått över till kristendomen.

I början av året var Sven och jag väldigt duktiga med långa promenader och danskvällar i Brunnsparken. I somras började vi jobba med huset och en hel del som skulle fixas, det var bärplockning och en hel del annat och motionerandet kom helt av sig. Jag var duktig ett tag och gick/joggade flera gånger i veckan, men så klämde jag en tå och kom inte igång igen. Vi var också med och hjälpte till med klippning av alpackorna i Råtorp.

Sonhustrun firades på 50-årsdagen i augusti. Det var Öppet Hus hemma hos dem. De har också haft mycket att göra med huset i sommar. Äntligen har hon fått fast anställning i hemtjänsten och det är värt att fira. Mitt barnbarn och hennes pojkvän har börjat läsa på Högskolan i Stockholm och hade turen att få hyra en lägenhet i andra hand på Östermalm. I början av året jobbade hon på Lidl i Göteborg och sedan åkte de till San Diego, där hans pappa jobbade tillfälligt. Mitt bonusbarnbarn firades i början av juni då hon tog examen och fyllde 25 år. Jobb fick hon också på USÖ:s akutintag.

Resor har det varit. Bohuslän i maj, till Skåne med kusin Larsa och hans mamma i Juli. Vi bodde på Lotsvillan i Höllviken vid Falsterbo kanal och hann besöka min morbror Mats och kusinen John med familj. Veckan efteråt gick Mats bort och det kändes jättebra att vi hann träffa honom en sista gång.

Nästa resa gick med PRO till Kroatien med övernattning i Dubrovnik. Ett besök också i Mostar och den återuppbyggda bron. En lyckad resa tack vare vår duktiga reseledare Margareta Lindh.

Humlan har flyttat in på bed och breakfast hos mig och när det var som kallast fick hon besök av sin bror Fluffe. Nu har han fått innegångsförbud för annars är det risk att han också flyttar in och det vill vi inte. Livet flyter på och jag är glad för att hela året ha fått vara frisk förutom en rejäl förkylning lagom till ett medlemsmöte, då vice ordf fick ta över, för jag var hes och kunde inte säga ett ord. Mina anhöriga mår också bra och det ännu ett skäl att vara glad och tacksam.

Vart tar tiden vägen?

Här står jag i norra Ångermanland på ett nostalgibesök i min mammas hembygd. Huset som jag står framför förfaller mer och mer. En gång var där skola och handelsbod. Senare bodde min morbror och hans fru där. Nu är de båda borta, men så länge jag finns är i alla fall minnet av dem kvar. Alla mammas syskon är borta nu utom näst yngste brodern som finns på ett äldreboende och som inte har sin syn kvar längre. Hans sambo är borta, inga barn har han och vi syskonbarn är alldeles för långt borta från honom. Hans intressen var att läsa, skriva dikter och måla. Inget av det kan han göra längre. Visst är det sorgsamt att tänka på och inget kan man göra! Mammas yngre bror gick bort i somras. Veckan innan var jag på besök hos honom och såg då att han var väldigt dålig, men trots det glad åt besöket. Jag är glad att jag hann träffa honom en sista gång.

Skogens rikedom

Skogen ger oss rikedom i mängd om vi bara tar tillvara på den. Inte bara träden, som avverkas och säljs utan också alla dessa underbara bär som är goda och fulla med vitaminer och all god och ätlig svamp.


Den generation som i många år varit ute och plockat har blivit äldre och orkar inte med som förr. De yngre har inte tid eller är helt enkelt inte intresserade. Det är enklare och lättare att köpa färska bär eller färdiga produkter. För många familjer är nöjet under lediga dagar inte att ta med barnen ut i skogen utan att i stället åka till någon stormarknad och handla. Man ska inte generalisera - det finns lyckligtvis undantag.  Nog är det synd att dess fina och nyttiga naturprodukter ska stå kvar till ingen nytta förutom att de blir mat till olika djur, som gillar dem.


Allemansrätten är något vi ska vara glada och tacksamma för och dessutom  rädda om. Finns det alltför många entreprenörer, som går in och utnyttjar utsatta människor finns risken att markägare reagerar och vill sätta stopp. Man vill inte se sina marker nedskräpade och lägerplatser med eld i fria, som kan leda till fara för bränder. Jag missunnar inte fattiga människor från andra länder att tjäna en slant, men tycker inte om att enskilda individer utnyttjar deras vilja att försörja sig för sin egen vinnings skull.


Regeringen har ordnat med jobbcoacher på arbetsförmedlingen. Vore det inte bra om man kunde ordna bärcoacher, som hjälper t ex flyktingar utan arbete i Sverige att tjäna en slant och likaså hjälper dem som kommer hit tillfälligt för att arbeta med bärplockning. Den här coachen skulle i så fall se till att arbetarna fick reda på hur allemansrätten fungerar, hur man ska bete sig i skogen, se till att de som inte bor i Sverige får ett antagbart boende och skälig lön för sitt arbete. Kanske arbetslösa svenska ungdomar också skulle må bra av att komma ut i skogen och få frisk luft och känna sig nyttiga!

Invigningar

I helgen har jag varit på invigning av Laxå vandrarhem på Linnéagatan 2. Ett fint vandrarhem med en hemsida www.laxavandrarhem.se, där man kan få information och se priser. Det är lite konstigt att vårt första hem med vår förstfödde nu har blivit vandrarhem. Vi var de första hyresgästerna i huset 1961, men flyttade därifrån till von Boijgatan i slutet av 60-talet till en trerummare i stället för den 2:a vi hade. Hoppas vandrarhemmet får många besökare och att det går bra för den unga familjen, som satsat på turismen.



Dagen därpå var det Öppet Hus på Björkhagen och S och jag var där och kollade in gym och snickerilokal, men de nyrenoverade lägenheterna fick inget besök. S som var mycket intresserad av gymmet och har tränat tidigare i Mariestad gav utrustningen klart godkänt och jag provade alla redskap. Så nu blir det träna av om vi lyckas få någon tid över. Kanske i slutet av veckan.



I söndags var vi till yngste sonen och var assistenter, när alpackorna skulle klippas. Det var första gången han och frun klarade det på egen hand, men det gjorde de galant. Riktigt proffsigt! Vi var mest med och lurade in dem och hjälpte till att få upp dem på bordet. Oj, vad fin och mjuk ull de har. Det verkade som om de tyckte att det var skönt att få bort vinterpälsen, nu när sommarvärmen verkar vara på väg. Glada skutt blev det när de var ute i hagen igen nystilade och fina. Efter väl förrättat värv blev det nygrillade lammkotletter med pommes sittande ute med fågelkvitter, sol och grönska. Sädesärlorna har hyrt in sig vid skorstenen och hussvalorna har hittat en bostad på ena kortväggen!