Skolan berör

Skolfrågor är alltid aktuella! Inget skapar så stort engageman bland ortsborna som när en byskola ska läggas ner. Det är alltid tragiskt att ta bort en skola, men ibland kan det vara nödvändigt både med avseende på utbildning och kostnader. I vår lilla kommun är det just nu aktuellt att flytta in mellanstadiet till centralorten och det förslaget gillar inte byalagen utan man vill ha folkomröstning om saken. Jag har googlat en del på folkomröstningar och kostnader och kommit till det resultatet att de omröstningar som varit inte gett något nytt resultat. Därför skickade jag insändare till Allehanda, när frågan först dök upp, men den togs inte med. Skickade den en gång till Laxåsidan, men med samma resultat. Därför lägger jag nu ut det på min blogg, så kanske någon läser och ger kommentarer.


 Varför folkomröstning?

Det är beklagligt när skolor på landsbygden läggs ner, men när inte elevunderlaget räcker till finns det inte mycket att göra särskilt inte, när man har ont om pengar och de resurser som finns måste användas så bra som möjligt. Det är aktuellt att flytta mellanstadieelever från Finnerödja skola och Hasselfors skola till centrala Laxå. Beslutet rör för närvarande 10 elever i Hasselfors och 32 i Finnerödja. I Laxå har Saltängsskolan 42 elever och Kanalskolan 57.

Nu vill byalagen i Hasselfors och Finnerödja ha en folkomröstning om beslutet. Har man då tänkt på att en folkomröstning endast är rådgivande och inte beslutande? Dessutom är det en kostnad för kommunen att genomföra en omröstning. I Svenljunga beslutade man om folkomröstning i ett liknande fall och kostnaden uppgick till en halv miljon kronor och det lär inte bli billigare för Laxå kommun. De pengarna kan förmodligen användas bättre. Dessutom ska folkomröstning endast göras vid oåterkalleliga eller omvälvande beslut som berör många medborgare kanske under lång tid framöver. Det kan man väl knappast säga i det här fallet och därför känns det onödigt med en omröstning!

Trycket på de föräldrar som inte har något emot mellanstadiets fortsatta skolgång i Laxå utan tvärtom tror att det kan vara till fördel för eleverna vågar inte säga sin åsikt, eftersom den inte är populär bland dem som driver frågan om de mindre skolornas bevarande hårt. Politiker slutar sina uppdrag för att de varit med om att fatta ett beslut som inte är omtyckt. Det bästa är naturligtvis när affär, skola, post och allt finns kvar i en kommundel, men jag tror inte att varken Hasselfors eller Finnerödja dör ut om mellanstadiets elever i fortsättningen skjutsas till Laxå redan från årskurs 4. Det finns så många engagerade och duktiga människor både i byalagen och i övrigt på bägge orterna. Tiveds skola är nedlagd, men Tiveden lever och folk flyttar dit så varför skulle folk inte flytta till Hasselfors och Finnerödja, som båda är trevliga platser att bo på.

Vart tar tiden vägen?

Upptäcker plötsligt att det har gått en hel månad utan att jag skrivit i bloggen trots nyårslöftet. Hjälp, jag hinner inte med. Stressen drabbar mig snart. Min förkylning och heshet har verkligen gått mig att sakta ner tempot. Jag ligger mycket efter nu! Våren nalkas och dammet som lagrat sig under den mörka tiden börjar synas. Juldukar ligger kvar. Fönster behöver putsas. En fin blombukett på Alla Hjärtans Dag gladde mig. Två årsmöten den här veckan. SKTF:s pensionärsförening i Sydnärke och Laxå FN-förening. Pensionärsföreningen upphör eftersom det inte går att få ihop en styrelse.

Rensa i röran

Nu har jag börjat rensa. Började i klädkammaren och där kan man hitta lite av varje. Gamla utslitna skor till exempel. Varför har jag sparat dem? Har jag möjligen tänkt göra en skoutstallation liknande den vi såg på Gotland för många år sedan då vi hyrde en stuga där tillsammans med barn och barnbarn. Hittade också ett par favoritskor, som min exsvåger designat. Tyvärr är de utslitna. Nu fick de hamna i sopkärlet, men jag har i alla fall bevarat dem på bild. Farfars gamla överrock tung, tjock och mörk har också hamnat i soporna. Tror ingen vill ha en sån rock numera. Fast det var tjockt och bra tyg i den. Min gamla slitna mockajacka är också borta nu. Fem påsar blev jag av med. Det är alltid en början! Röran på den andra bilden är jag oskyldig till. Så kan det se ut när valpen Truls fått tag i kartonger för återvinning. Han har börjat förbereda delningen av dem och haft kungligt roligt.

Stentroll och motion

Dagens motionsrunda gick från Nyhammaren till Röfors och sedan elljusspåret mot Laxå. Anledningen till den rundan var att S och jag ville kolla hur det stod till med Lars-Erik Nurmes stenfigurer. Det fanns faktiskt 26 på plats, men tre av dem var av den sorten som vandaliserats. Där fanns räv, hare, ekorre, skata, gris, hund och katt förutom troll och andra figurer. Vår favorit var definitivt trollet med motorsåg som sågat ner sista kalhygget. En del människor gör trevligt och bygger upp medan andra förstör och river ner. Tidigare kunde man läsa i lokaltidningen att flera av stenfigurerna förstörts. Man kan undra varför? Det är trevligt när någon vill göra lite extra. Lars-Erik och också den som tillsammans med Lars-Erik Odhe ser till att det finns fina skidspår i Byggemarken. Det ska de ha stort beröm för. Kalhyggen ja. Det var väldigt många av de kvarstående frötallarna som gett sig i de senaste veckornas hårda blåst och fallit omkull. Undrar hur bra moderna tiders stordrift i skogsbruket egentligen är för naturen och för människan. Även igår blev det två timmars promenad från Klockartorp till Laxå. Då passade vi på att inspektera Stubbeborg och jag blev faktiskt väldigt imponerad av hur fint och välplanerat det var inne i stubben. Skulle mycket väl kunnat tänka mig att bo i en sån stubbe. Tyvärr hade även där vandaler varit framme och slagit sönder fönster och stökat till. Tänk att inget kan få vara i fred! Trollen på bilden är inte från elljusspåret för tyvärr hade jag missat att ta med mig kameran!

Slut på ledigheten

Dagledig? Det är man väl jämt som pensionär! Det känns faktiskt inte så. Min kalender börjar redan fyllas med möten och tider som ska hållas. Desto skönare känns det en vecka som den här, när ingenting är inbokat och man kan ligga kvar i sängen på morgonen och höra regnet smattra mot taket och vinden blåsa och inte vara tvingad upp och ut. Visst man borde upp och ta itu med allt som man vet ska göras om nyårslöftena ska hållas, men jag gillar inte stress. Det ordnar sig nog med tiden. Jag sitter och skriver med gosekatten i knät. Hon har blivit väldigt kelsjuk och vill gärna sitta i knät och tar alla tillfällen hon får, så det blir lite jobbigt för henne, när jag är hundvakt. Ja, riktigt ledig är jag faktiskt inte för jag måste jobba med "Äldrebarometern" den här veckan. Vi ska nämligen kartlägga hur de äldre har det i vår kommun vad gäller såväl omsorg, kommunikationer medborgerligt deltagande. Inte alldeles enkelt!

Nytt år - nya föresatser

Det här är en nyårsbild. Sonhustrun och valpen lyssnar på Jan Malmsjö som läser in det nya året. Nyårsklockorna en dikt med ett budskap, som man önskar skulle besannas, men dagligen får vi nyheter som talar om allt annat än fred. Det finns alldeles för många vapen i världen. När det gäller att rusta för försvar/krig verkar det finnas hur mycket resurser som helst. Det är så mycket våld i samhället idag. Säkert inte mer än det var förr, men vi får höra allt som händer över allt och det skapar stor rädsla hos många. Man vill stänga in sig, skaffa vapen, försvara sig och man blir väldigt misstänksam mot allt okänt. Trots allt tror jag på människan. De flesta vill gott det är jag helt övertygad om! Mycket osämja beror säkert på missförstånd. Man talar inte samma språk, uttrycker sig fel, någon ilsknar till och så är bråket i full gång. Det här skulle ju handla om föresatser. Det gäller att ha goda sådana! 1) Motionen slarvade jag med i slutet av 2011, så nu gäller det att ta nya tag. Idag har jag i alla fall varit på promenad. Sven vill ha med mig och åka skidor. Får väl se om det blir någon snö. Jag har inte åkt på 30 år, så det går kanske inte så bra i början, men man kan väl i alla fall göra ett försök om tillfälle bjuds. 2) Nästa föresats är att rensa i röran och det kommer nog att ta ett tag att sortera vad jag ska slänga, vad jag ska ha kvar och vad jag ska ge bort. Det finns massor av saker från mitt hem, Henthys hem och allt som kan vara bra att ha som jag har samlat på mig under åren. 3) Sen ska jag ta upp mitt dagbokskrivande som inte blivit av hela december månad och så ska jag vara lite flitigare i bloggandet. Man behöver ju inte ha alltför stora ambitioner. 4) Min sista föresats är att vara en god medmänniska och det är inte heller lätt alla gånger. Jag är med i väntjänsten och idag har jag varit till USÖ med en gravt synskadad man, så det är i alla fall en bra början. Innan det blir TV-dags ska jag plocka in löst liggande papper i rätta pärmar och det är väl lite början på föresats nr 2.

Dan före dan före ........

Så här såg tomten ut för tre år sedan. Förra året var tomten i Australien och det var den sorgligaste julen i mitt liv. Maken var multisjuk och jag hämtade hem honom dan före julafton för han skulle få permission över juldagarna bara han kom in och fick en spruta varje kväll, men julaftonsmorgon var febern uppe över 39 grader och när jag ringde till avdelningen i Karlskoga skickade de en ambulans. Det var meningen att mina söner och en svägerska skulle fira julafton med oss, men det blev återbud till svägerskan. Äldste sonen kom hem och vi åkte in till pappa på eftermiddagen och sen åt vi av julmaten och försökte trösta oss så gott det gick. Det var nog ännu mer ledsamt för maken än för oss. Årets jul kan inte bli annat än bättre trots att jag är sen med alla förberedelser. Jag har varken bakat eller städat så nu blir det att sätta fart. Jag har ett par limpor i ugnen just nu och sen ska jag åka och handla. Julkorten är postade och fönstren är putsade. Barn och barnbarn kommer hem och det gör svägerskan också. Kan inte tänka mig annat än att årets julfirande blir ok. Förälskelsen i mannen från min tonårstid håller i sig och för första gången ska vi fira jul tillsammans. Vi blir alltmer fästa vid varandra. Tänk att ett år kan rymma så mycket av både sorg och glädje! Jag har verkligen lärt mig att sätta värde på vad som är av mest betydelse i livet.