Hösten är här, höstlovet över och allhelgonahelgen firad. Det är alltid lite vemodigt att åka till kyrkogårdarna och smycka och tända ljus för sina nära och kära bortgångna släktingar. I torsdags var jag till mina föräldrars grav och tände ljus. Var förbi på söndag eftermiddag och kunde konstatera att det fortfarande brann. Dagen därpå var jag tillsammans med en väninna till Kvistbro där min mans föräldrar, farföräldrar, 2 farbröder en med och en utan familj, samt två bröder till min man har sina gravar. Det blev flera ljus att tända. Man brukar säga att släkten är värst men jag har ljusa minnen av min släkt. Underbara människor allesammans även om man inte alltid hade lika åsikter. Det behöver man inte ha för att gilla varandra bara man har respekt för att man tycker olika.
I lördags var det dags för minnesgudstjänst i en fullsatt kyrka med ljuständning för alla som avlidit under året. Till dem hörde min man som jag varit tillsammans med i över femtio år. Det känns i hjärttrakten minsann! Många fina minnen som finns och ganska ofta går tankarna till honom. Varken barn eller barnbarn kunde följa med till kyrkan, men jag tog med ljuset hem och ska tända det på julafton då vi förhoppningsvis är samlade hela familjen. Efteråt var jag till skogskyrkogården och tände ljus i minneslunden. Det var så vackert och fridfullt där med alla tända ljus som lyste upp i novembermörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar