Jag växte upp vid Vargavidderna. Då hette platsen, där det fanns två bostadshus, Högskog. I det ena bodde min familj och i den andra familjen Andersson. Familjen Andersson bestod av mor E, änka, sönerna G och D samt dottern A. Sonen G älskade jag högt och bestämde att honom skulle jag gifta mig med fast han var mer än 20 år äldre än jag. Det innebar förstås att han inte hade tid att vänta in mig utan gifte sig med L i stället. Vi har trots allt haft kontakt emellanåt ända tills han för några år sedan gick bort, men då hade han i alla fall blivit över 90 år. Hans bror D bor i Dalarna och honom har jag inte sett på länge. Syster A har jag besökt ett par gånger i år. Hon har firat sin 95-årsdag och har eget boende. Ser dåligt och hör dåligt, men hennes minne är det inget fel på och vi har mycket att prata om. Det är väldigt roligt att besöka henne och tiden går fort. Förutom att hon ser och hör dåligt är balansen inte den bästa och rullatorn är till stor hjälp. Hon är så positiv, glad och tacksam för att hon kan klä sig själv och klara många små bestyr och är så tacksam för "flickorna" i hemhjälpen som kommer och städar! En helt fantastisk äldre dam!
Granskogen växer sig hög på många ställen där det förr fanns små jordbruk. Och vi är många som har en sån uppväxt.
SvaraRadera