Det har varit lite mycket de senaste veckorna. Förra veckan skjutsade jag maken för att kolla syn i Askersund på måndagen, på tisdagen var vi till Örebro och provkörde en elrullstol och på onsdagen var det dags att gå till sjukgymnasten och få en rullator med stora hjul för utebruk. Vårt hus är snart fyllt med allehanda hjälpmedel. Bra att de finns. Rullator inomhus fanns redan innan och vi har också en rullstol, som vi kan ta med om vi ska ut och åka.
På torsdagen var det dags för valarbete. Jag var på biblioteket och tog emot förtidsröster i 5½ timme. Det var många som röstade i förväg i år. Men det var också många som röstade på valdagen, då jag började 7.30 och inte var hemma förrän vid midnatt. Pappan till en av valförrättarna blev sjuk vid middagstid och därför var vi en man mindre vid rösträkningen.
På måndagen hade jag fullt upp att förbereda starten av mina två studiecirklar. Till cirkeln om Gotland fick vi byta lokal från ABF till bibliotekets hörsal för det blev 21 deltagare. jag hann inte mycket mer än hem från cirkeln förrän det ringde en dam till och anmälde sig. Sedan vi ätit lite grann var det dags för "Passion för livet" med åtta glada damer. Jag berättade om hur projektet kommit till och sedan pratade vi om det naturliga åldrandet och läste en liten snutt om Paris-Oskar ur Ovanliga människor av Åke Moqvist.
Just nu lider jag av sömnbrist. Natten till söndag hade jag svårt att somna och på kvällen blev det sent. På måndagen kom jag heller inte i säng tidigt. Tisdag morgon vaknade jag redan klockan fem för min man var dålig och orkade inte själv upp ur sängen och ut på toa. Sen la han sig men jag tyckte inte att det var lönt att gå till sängs igen. Innan jag åkte försäkrade jag mig om att han mådde bra och skulle ringa mig om han blev sämre för då lovade jag att genast åka hem. Nu gick det bra för när jag kom till lunch var han uppe och påklädd.
Onsdagen var det fint och jag hann ut och gräva lite och sätta några narcisslökar. Maken var ute på tomten med sin storhjuliga rullator och njöt av solen och av att klippa några utstående grenar på forsythian. Sent på kvällen var det inte lika roligt för då var hans feber hög. Jag ringde sjukrådgivningen och fick rådet att om inte febern gått ned dagen därpå ta kontakt med vårdcentralen. Febern var hög även på torsdagen så det blev ett samtal till vården. Först fick jag en tid här hemma, men sedan ringde de tillbaka och föreslog att jag skulle ringa efter ambulans och åka direkt till Karlskoga. Ambulansen var snabbt på plats. Sedan åkte jag efter till lasarettet och stannade tills han blivit placerad på en avdelning. Då var en hel del provtagning gjord och han hade också varit på röntgen. En sjuksköterska som var inne hos oss sa att som KOL-patient får man räkna med en del sjukhusvistelse. När man vistas ute bland folk får man alltid en del bakterier och när lungkapaciteten är nedsatt är immunförsvaret inte starkt nog att klara av sitt jobb utan hjälp.
Vårt kära barnbarn M skulle komma hit på torsdagen och säga hej innan hon åker till USA på måndag. Nu får hon besöka farfar på sjukhuset på söndag i stället. Förra gången hon skulle komma fick han också åka till lasarettet så hon började fundera om det var hon som hade otur med sig. Nej, det är nog slumpen som avgör hur det blir ibland.
