måndag 22 november 2010

Gröna fingrar




Min mamma hade gröna fingrar. Hon satte kärnor och fick dem att växa till stora plantor. S:t Paula förökade hon genom att sätta blad och fick på så sätt vackra växter att ge bort. Hos mig trivs inte dessa blommor alls vad det nu kan bero på. Vi har fönster åt norr och åt söder och det är min gissning att det inte är så bra, men mamma kunde få dem att blomma i vilket väderstreck som helst.

Jag gillar växter och försöker få små krakar att överleva och är jätteglad när det lyckas. Som förra årets julstjärna som nu blommar om igen. Jag har också en vårglöd som kommer med nya knoppar trots att det är höst. Novemberkaktusen blommar ovanligt mycket i år och på rätt årstid!

Tyvärr har jag svårt att få pelargonerna att övervintra. Jag har dem i garaget och oftst blir det en köldknäpp och då har jag missat att ta in dem och sen är det kört.

fredag 5 november 2010

Vad är ett hem utan böcker



Livet blir bra mycket rikare med böcker. Man kan uppleva länder som man aldrig skulle komma till annars. Man kan lära sig förstå människor och kulturer med böckernas hjälp. Därför ligger det alltid en hög böcker på mitt nattduksbord och inte bara där. Min man säger att nu har vi inte plats för fler böcker. Han har alldeles rätt. Men ibland faller jag ändå för frestelsen, när det är en bok som jag känner att "den vill jag ha"! Tur att det finns bibliotek!

I mitt föräldrahem fanns en bokhylla, som min pappa hade snickrat ihop av sockerlådor. Den är nu en klenod i vårt hem. Alla böckerna i den hyllan läste jag från pärm till pärm. Till och med uppslagsboken hade jag föresatt mig att läsa från pärm till pärm, men tyvärr tröttnade jag redan på bokstaven a.

Jämfört med det har vi otroligt många bokhyllor. Jag räknade och fick det till sju stycken och dessutom ligger det böcker lite här och var, som det syns på bilden. Beroende på var de hamnar, när jag senast tittade i dem. Det är mest jag som läser numera. Maken har fått dålig syn och ägnar sig åt talböcker och ibland läser jag artiklar, som jag tycker är läsvärda, för honom. Det är i alla fall en välsignelse att talböcker finns fast så länge jag ser föredrar jag att läsa själv.

Min moster som kom på besök för ett tiotal år sedan föll nästan i trance för alla våra böcker. Jag kan väl tillägga att jag tycker det är lite tråkigt att se hem med bara prydnadssaker i bokhyllan. Det finns tyvärr sådana!

Vi var på besök i min fars föräldrahem i norra Ångermanland för ganska många år sedan. Huset var övergivet, men en hel del böcker fanns kvar bl a min pappas konfirmationsbibel. Den tog jag med hem. I efterhand kan jag ångra att jag inte tog med flera, men jag tyckte inte att jag hade rätt till det. I varje fall kunde man se att det lästes en hel del även där och flera i släkten även på mors sida är ivriga läsare. Lite har väl gått i arv till våra söner för de har också en bok framme om tiden räcker till.