Högskog

Jag växte upp vid Vargavidderna. Då hette platsen, där det fanns två bostadshus, Högskog. I det ena bodde min familj och i den andra familjen Andersson. Familjen Andersson bestod av mor E, änka, sönerna G och D samt dottern A. Sonen G älskade jag högt och bestämde att honom skulle jag gifta mig med fast han var mer än 20 år äldre än jag. Det innebar förstås att han inte hade tid att vänta in mig utan gifte sig med L i stället. Vi har trots allt haft kontakt emellanåt ända tills han för några år sedan gick bort, men då hade han i alla fall blivit över 90 år. Hans bror D bor i Dalarna och honom har jag inte sett på länge. Syster A har jag besökt ett par gånger i år. Hon har firat sin 95-årsdag och har eget boende. Ser dåligt och hör dåligt, men hennes minne är det inget fel på och vi har mycket att prata om. Det är väldigt roligt att besöka henne och tiden går fort. Förutom att hon ser och hör dåligt är balansen inte den bästa och rullatorn är till stor hjälp. Hon är så positiv, glad och tacksam för att hon kan klä sig själv och klara många små bestyr och är så tacksam för "flickorna" i hemhjälpen som kommer och städar! En helt fantastisk äldre dam!

Allhelgona

Hösten är här, höstlovet över och allhelgonahelgen firad. Det är alltid lite vemodigt att åka till kyrkogårdarna och smycka och tända ljus för sina nära och kära bortgångna släktingar. I torsdags var jag till mina föräldrars grav och tände ljus. Var förbi på söndag eftermiddag och kunde konstatera att det fortfarande brann. Dagen därpå var jag tillsammans med en väninna till Kvistbro där min mans föräldrar, farföräldrar, 2 farbröder en med och en utan familj, samt två bröder till min man har sina gravar. Det blev flera ljus att tända. Man brukar säga att släkten är värst men jag har ljusa minnen av min släkt. Underbara människor allesammans även om man inte alltid hade lika åsikter. Det behöver man inte ha för att gilla varandra bara man har respekt för att man tycker olika. I lördags var det dags för minnesgudstjänst i en fullsatt kyrka med ljuständning för alla som avlidit under året. Till dem hörde min man som jag varit tillsammans med i över femtio år. Det känns i hjärttrakten minsann! Många fina minnen som finns och ganska ofta går tankarna till honom. Varken barn eller barnbarn kunde följa med till kyrkan, men jag tog med ljuset hem och ska tända det på julafton då vi förhoppningsvis är samlade hela familjen. Efteråt var jag till skogskyrkogården och tände ljus i minneslunden. Det var så vackert och fridfullt där med alla tända ljus som lyste upp i novembermörkret.