Återblick på 2012

Jag har varit otroligt dålig på att skriva i min blogg under året som gått. Ska göra ett försök att bättra mig till 2013. Dagarna har gått så fort och alltid har det varit något på gång.

På PRO:s årsmöte i mars blev jag vald till ordförande för två år framåt. Det innebär styrelsemöten, medlemsmöten, medverkan i Kommunala Samverkansrådet, möten på Frivilligcentralen, jobb í PRO-caféet, lotteriförsäljning, medverkan på Seniordagar i kommunen och möten i distriktet. En hel del tid går faktiskt åt. Jag är också med i väntjänsten och har varit ledsagare på till USÖ, Karlskoga lasarett och Tandvårdsgruppen. I år firade PRO Laxå-Röfors 65 år 17 november, men födelsedagskalaset hade vi på sommarmötet i juni förlagt till Röfors Folkets Hus och då deltog representanter från PRO Finnerödja-Tived i firandet med blommor och en gåva till Läkare utan gränser. I augusti gick årets äldreresa till Norrkvarn vid Göta Kanal.Till julbordet i december lyckades vi trots idoga försök inte få fram någon lucia, så vem ställde upp och berättade lite luciahistoria. Jo, ordföranden på egen hand. En av våra medlemmar har startat vår hemsida och det är ett stort plus. I våras läste vi klart om Bohuslän och i maj blev det en resa dit. Boende på Smögens Havsbad och ett trevligt och varierat program. Alla nöjda. I september började en ny cirkel och nu läser vi om Dalarna med rekorddeltagande av 28 medlemmar.

Jag är invald som PRO-representant i ABF:s styrelse och fick vara med och fira ABF:s 100-års jubileum i juni och bli lite bekant med folk i rörelsen.

Lions Club Laxå har också tagit en del tid. Även där har det varit möten och lottförsäljning. I somras deltog vi i Rastpunktskalaset och i december på julmarknaden i Gamla Matextras lokaler. I april var den sedvanliga pensionärsmiddagen på Casselgården. Årets stipendieutdelning ägde rum på Rastpunktskalaset och priset för bästa idrottsprestation gick till Patrik Ydrefalk och för bästa idrottsledare till Pekka Makkonen.

Jag är sekreterare i Laxå FN-förening och där blir det också en del möten och skrivarbete. Vi har en studiecirkel om världen. Vi har läst bl a läst om Tibetoch Indien. Ett besök på biblioteket i Askersund med föreläsning om Bolivia av Kjell Sundqvist. FN-dagen firade vi tillsammans med Svenska Kyrkan och där medverkade Louise Önnefors och berättade om Peru och två invandrarpojkar berättade om sig och sin ankomst till Sverige. Båda hade gått över till kristendomen.

I början av året var Sven och jag väldigt duktiga med långa promenader och danskvällar i Brunnsparken. I somras började vi jobba med huset och en hel del som skulle fixas, det var bärplockning och en hel del annat och motionerandet kom helt av sig. Jag var duktig ett tag och gick/joggade flera gånger i veckan, men så klämde jag en tå och kom inte igång igen. Vi var också med och hjälpte till med klippning av alpackorna i Råtorp.

Sonhustrun firades på 50-årsdagen i augusti. Det var Öppet Hus hemma hos dem. De har också haft mycket att göra med huset i sommar. Äntligen har hon fått fast anställning i hemtjänsten och det är värt att fira. Mitt barnbarn och hennes pojkvän har börjat läsa på Högskolan i Stockholm och hade turen att få hyra en lägenhet i andra hand på Östermalm. I början av året jobbade hon på Lidl i Göteborg och sedan åkte de till San Diego, där hans pappa jobbade tillfälligt. Mitt bonusbarnbarn firades i början av juni då hon tog examen och fyllde 25 år. Jobb fick hon också på USÖ:s akutintag.

Resor har det varit. Bohuslän i maj, till Skåne med kusin Larsa och hans mamma i Juli. Vi bodde på Lotsvillan i Höllviken vid Falsterbo kanal och hann besöka min morbror Mats och kusinen John med familj. Veckan efteråt gick Mats bort och det kändes jättebra att vi hann träffa honom en sista gång.

Nästa resa gick med PRO till Kroatien med övernattning i Dubrovnik. Ett besök också i Mostar och den återuppbyggda bron. En lyckad resa tack vare vår duktiga reseledare Margareta Lindh.

Humlan har flyttat in på bed och breakfast hos mig och när det var som kallast fick hon besök av sin bror Fluffe. Nu har han fått innegångsförbud för annars är det risk att han också flyttar in och det vill vi inte. Livet flyter på och jag är glad för att hela året ha fått vara frisk förutom en rejäl förkylning lagom till ett medlemsmöte, då vice ordf fick ta över, för jag var hes och kunde inte säga ett ord. Mina anhöriga mår också bra och det ännu ett skäl att vara glad och tacksam.

Vart tar tiden vägen?

Här står jag i norra Ångermanland på ett nostalgibesök i min mammas hembygd. Huset som jag står framför förfaller mer och mer. En gång var där skola och handelsbod. Senare bodde min morbror och hans fru där. Nu är de båda borta, men så länge jag finns är i alla fall minnet av dem kvar. Alla mammas syskon är borta nu utom näst yngste brodern som finns på ett äldreboende och som inte har sin syn kvar längre. Hans sambo är borta, inga barn har han och vi syskonbarn är alldeles för långt borta från honom. Hans intressen var att läsa, skriva dikter och måla. Inget av det kan han göra längre. Visst är det sorgsamt att tänka på och inget kan man göra! Mammas yngre bror gick bort i somras. Veckan innan var jag på besök hos honom och såg då att han var väldigt dålig, men trots det glad åt besöket. Jag är glad att jag hann träffa honom en sista gång.

Skogens rikedom

Skogen ger oss rikedom i mängd om vi bara tar tillvara på den. Inte bara träden, som avverkas och säljs utan också alla dessa underbara bär som är goda och fulla med vitaminer och all god och ätlig svamp.


Den generation som i många år varit ute och plockat har blivit äldre och orkar inte med som förr. De yngre har inte tid eller är helt enkelt inte intresserade. Det är enklare och lättare att köpa färska bär eller färdiga produkter. För många familjer är nöjet under lediga dagar inte att ta med barnen ut i skogen utan att i stället åka till någon stormarknad och handla. Man ska inte generalisera - det finns lyckligtvis undantag.  Nog är det synd att dess fina och nyttiga naturprodukter ska stå kvar till ingen nytta förutom att de blir mat till olika djur, som gillar dem.


Allemansrätten är något vi ska vara glada och tacksamma för och dessutom  rädda om. Finns det alltför många entreprenörer, som går in och utnyttjar utsatta människor finns risken att markägare reagerar och vill sätta stopp. Man vill inte se sina marker nedskräpade och lägerplatser med eld i fria, som kan leda till fara för bränder. Jag missunnar inte fattiga människor från andra länder att tjäna en slant, men tycker inte om att enskilda individer utnyttjar deras vilja att försörja sig för sin egen vinnings skull.


Regeringen har ordnat med jobbcoacher på arbetsförmedlingen. Vore det inte bra om man kunde ordna bärcoacher, som hjälper t ex flyktingar utan arbete i Sverige att tjäna en slant och likaså hjälper dem som kommer hit tillfälligt för att arbeta med bärplockning. Den här coachen skulle i så fall se till att arbetarna fick reda på hur allemansrätten fungerar, hur man ska bete sig i skogen, se till att de som inte bor i Sverige får ett antagbart boende och skälig lön för sitt arbete. Kanske arbetslösa svenska ungdomar också skulle må bra av att komma ut i skogen och få frisk luft och känna sig nyttiga!

Invigningar

I helgen har jag varit på invigning av Laxå vandrarhem på Linnéagatan 2. Ett fint vandrarhem med en hemsida www.laxavandrarhem.se, där man kan få information och se priser. Det är lite konstigt att vårt första hem med vår förstfödde nu har blivit vandrarhem. Vi var de första hyresgästerna i huset 1961, men flyttade därifrån till von Boijgatan i slutet av 60-talet till en trerummare i stället för den 2:a vi hade. Hoppas vandrarhemmet får många besökare och att det går bra för den unga familjen, som satsat på turismen.



Dagen därpå var det Öppet Hus på Björkhagen och S och jag var där och kollade in gym och snickerilokal, men de nyrenoverade lägenheterna fick inget besök. S som var mycket intresserad av gymmet och har tränat tidigare i Mariestad gav utrustningen klart godkänt och jag provade alla redskap. Så nu blir det träna av om vi lyckas få någon tid över. Kanske i slutet av veckan.



I söndags var vi till yngste sonen och var assistenter, när alpackorna skulle klippas. Det var första gången han och frun klarade det på egen hand, men det gjorde de galant. Riktigt proffsigt! Vi var mest med och lurade in dem och hjälpte till att få upp dem på bordet. Oj, vad fin och mjuk ull de har. Det verkade som om de tyckte att det var skönt att få bort vinterpälsen, nu när sommarvärmen verkar vara på väg. Glada skutt blev det när de var ute i hagen igen nystilade och fina. Efter väl förrättat värv blev det nygrillade lammkotletter med pommes sittande ute med fågelkvitter, sol och grönska. Sädesärlorna har hyrt in sig vid skorstenen och hussvalorna har hittat en bostad på ena kortväggen!

Skolan berör

Skolfrågor är alltid aktuella! Inget skapar så stort engageman bland ortsborna som när en byskola ska läggas ner. Det är alltid tragiskt att ta bort en skola, men ibland kan det vara nödvändigt både med avseende på utbildning och kostnader. I vår lilla kommun är det just nu aktuellt att flytta in mellanstadiet till centralorten och det förslaget gillar inte byalagen utan man vill ha folkomröstning om saken. Jag har googlat en del på folkomröstningar och kostnader och kommit till det resultatet att de omröstningar som varit inte gett något nytt resultat. Därför skickade jag insändare till Allehanda, när frågan först dök upp, men den togs inte med. Skickade den en gång till Laxåsidan, men med samma resultat. Därför lägger jag nu ut det på min blogg, så kanske någon läser och ger kommentarer.


 Varför folkomröstning?

Det är beklagligt när skolor på landsbygden läggs ner, men när inte elevunderlaget räcker till finns det inte mycket att göra särskilt inte, när man har ont om pengar och de resurser som finns måste användas så bra som möjligt. Det är aktuellt att flytta mellanstadieelever från Finnerödja skola och Hasselfors skola till centrala Laxå. Beslutet rör för närvarande 10 elever i Hasselfors och 32 i Finnerödja. I Laxå har Saltängsskolan 42 elever och Kanalskolan 57.

Nu vill byalagen i Hasselfors och Finnerödja ha en folkomröstning om beslutet. Har man då tänkt på att en folkomröstning endast är rådgivande och inte beslutande? Dessutom är det en kostnad för kommunen att genomföra en omröstning. I Svenljunga beslutade man om folkomröstning i ett liknande fall och kostnaden uppgick till en halv miljon kronor och det lär inte bli billigare för Laxå kommun. De pengarna kan förmodligen användas bättre. Dessutom ska folkomröstning endast göras vid oåterkalleliga eller omvälvande beslut som berör många medborgare kanske under lång tid framöver. Det kan man väl knappast säga i det här fallet och därför känns det onödigt med en omröstning!

Trycket på de föräldrar som inte har något emot mellanstadiets fortsatta skolgång i Laxå utan tvärtom tror att det kan vara till fördel för eleverna vågar inte säga sin åsikt, eftersom den inte är populär bland dem som driver frågan om de mindre skolornas bevarande hårt. Politiker slutar sina uppdrag för att de varit med om att fatta ett beslut som inte är omtyckt. Det bästa är naturligtvis när affär, skola, post och allt finns kvar i en kommundel, men jag tror inte att varken Hasselfors eller Finnerödja dör ut om mellanstadiets elever i fortsättningen skjutsas till Laxå redan från årskurs 4. Det finns så många engagerade och duktiga människor både i byalagen och i övrigt på bägge orterna. Tiveds skola är nedlagd, men Tiveden lever och folk flyttar dit så varför skulle folk inte flytta till Hasselfors och Finnerödja, som båda är trevliga platser att bo på.

Vart tar tiden vägen?

Upptäcker plötsligt att det har gått en hel månad utan att jag skrivit i bloggen trots nyårslöftet. Hjälp, jag hinner inte med. Stressen drabbar mig snart. Min förkylning och heshet har verkligen gått mig att sakta ner tempot. Jag ligger mycket efter nu! Våren nalkas och dammet som lagrat sig under den mörka tiden börjar synas. Juldukar ligger kvar. Fönster behöver putsas. En fin blombukett på Alla Hjärtans Dag gladde mig. Två årsmöten den här veckan. SKTF:s pensionärsförening i Sydnärke och Laxå FN-förening. Pensionärsföreningen upphör eftersom det inte går att få ihop en styrelse.

Rensa i röran

Nu har jag börjat rensa. Började i klädkammaren och där kan man hitta lite av varje. Gamla utslitna skor till exempel. Varför har jag sparat dem? Har jag möjligen tänkt göra en skoutstallation liknande den vi såg på Gotland för många år sedan då vi hyrde en stuga där tillsammans med barn och barnbarn. Hittade också ett par favoritskor, som min exsvåger designat. Tyvärr är de utslitna. Nu fick de hamna i sopkärlet, men jag har i alla fall bevarat dem på bild. Farfars gamla överrock tung, tjock och mörk har också hamnat i soporna. Tror ingen vill ha en sån rock numera. Fast det var tjockt och bra tyg i den. Min gamla slitna mockajacka är också borta nu. Fem påsar blev jag av med. Det är alltid en början! Röran på den andra bilden är jag oskyldig till. Så kan det se ut när valpen Truls fått tag i kartonger för återvinning. Han har börjat förbereda delningen av dem och haft kungligt roligt.

Stentroll och motion

Dagens motionsrunda gick från Nyhammaren till Röfors och sedan elljusspåret mot Laxå. Anledningen till den rundan var att S och jag ville kolla hur det stod till med Lars-Erik Nurmes stenfigurer. Det fanns faktiskt 26 på plats, men tre av dem var av den sorten som vandaliserats. Där fanns räv, hare, ekorre, skata, gris, hund och katt förutom troll och andra figurer. Vår favorit var definitivt trollet med motorsåg som sågat ner sista kalhygget. En del människor gör trevligt och bygger upp medan andra förstör och river ner. Tidigare kunde man läsa i lokaltidningen att flera av stenfigurerna förstörts. Man kan undra varför? Det är trevligt när någon vill göra lite extra. Lars-Erik och också den som tillsammans med Lars-Erik Odhe ser till att det finns fina skidspår i Byggemarken. Det ska de ha stort beröm för. Kalhyggen ja. Det var väldigt många av de kvarstående frötallarna som gett sig i de senaste veckornas hårda blåst och fallit omkull. Undrar hur bra moderna tiders stordrift i skogsbruket egentligen är för naturen och för människan. Även igår blev det två timmars promenad från Klockartorp till Laxå. Då passade vi på att inspektera Stubbeborg och jag blev faktiskt väldigt imponerad av hur fint och välplanerat det var inne i stubben. Skulle mycket väl kunnat tänka mig att bo i en sån stubbe. Tyvärr hade även där vandaler varit framme och slagit sönder fönster och stökat till. Tänk att inget kan få vara i fred! Trollen på bilden är inte från elljusspåret för tyvärr hade jag missat att ta med mig kameran!

Slut på ledigheten

Dagledig? Det är man väl jämt som pensionär! Det känns faktiskt inte så. Min kalender börjar redan fyllas med möten och tider som ska hållas. Desto skönare känns det en vecka som den här, när ingenting är inbokat och man kan ligga kvar i sängen på morgonen och höra regnet smattra mot taket och vinden blåsa och inte vara tvingad upp och ut. Visst man borde upp och ta itu med allt som man vet ska göras om nyårslöftena ska hållas, men jag gillar inte stress. Det ordnar sig nog med tiden. Jag sitter och skriver med gosekatten i knät. Hon har blivit väldigt kelsjuk och vill gärna sitta i knät och tar alla tillfällen hon får, så det blir lite jobbigt för henne, när jag är hundvakt. Ja, riktigt ledig är jag faktiskt inte för jag måste jobba med "Äldrebarometern" den här veckan. Vi ska nämligen kartlägga hur de äldre har det i vår kommun vad gäller såväl omsorg, kommunikationer medborgerligt deltagande. Inte alldeles enkelt!

Nytt år - nya föresatser

Det här är en nyårsbild. Sonhustrun och valpen lyssnar på Jan Malmsjö som läser in det nya året. Nyårsklockorna en dikt med ett budskap, som man önskar skulle besannas, men dagligen får vi nyheter som talar om allt annat än fred. Det finns alldeles för många vapen i världen. När det gäller att rusta för försvar/krig verkar det finnas hur mycket resurser som helst. Det är så mycket våld i samhället idag. Säkert inte mer än det var förr, men vi får höra allt som händer över allt och det skapar stor rädsla hos många. Man vill stänga in sig, skaffa vapen, försvara sig och man blir väldigt misstänksam mot allt okänt. Trots allt tror jag på människan. De flesta vill gott det är jag helt övertygad om! Mycket osämja beror säkert på missförstånd. Man talar inte samma språk, uttrycker sig fel, någon ilsknar till och så är bråket i full gång. Det här skulle ju handla om föresatser. Det gäller att ha goda sådana! 1) Motionen slarvade jag med i slutet av 2011, så nu gäller det att ta nya tag. Idag har jag i alla fall varit på promenad. Sven vill ha med mig och åka skidor. Får väl se om det blir någon snö. Jag har inte åkt på 30 år, så det går kanske inte så bra i början, men man kan väl i alla fall göra ett försök om tillfälle bjuds. 2) Nästa föresats är att rensa i röran och det kommer nog att ta ett tag att sortera vad jag ska slänga, vad jag ska ha kvar och vad jag ska ge bort. Det finns massor av saker från mitt hem, Henthys hem och allt som kan vara bra att ha som jag har samlat på mig under åren. 3) Sen ska jag ta upp mitt dagbokskrivande som inte blivit av hela december månad och så ska jag vara lite flitigare i bloggandet. Man behöver ju inte ha alltför stora ambitioner. 4) Min sista föresats är att vara en god medmänniska och det är inte heller lätt alla gånger. Jag är med i väntjänsten och idag har jag varit till USÖ med en gravt synskadad man, så det är i alla fall en bra början. Innan det blir TV-dags ska jag plocka in löst liggande papper i rätta pärmar och det är väl lite början på föresats nr 2.