Vart tar tiden vägen?

Så här skönt kan man ha vid en fikapaus i Tiveden, när man är på vandring med Pelle Führ, som kan allt om djur och natur.

Tiden är rättvist fördelad. Alla har 24 timmar om dygnet varken mer eller mindre. Nog är det väl konstigt att det ska vara så svårt att få tiden att täcka till. Som pensionär borde man ha åtta timmar + tid för resa till och från arbetsplats att använda till andra saker. Egentligen borde man ha gott om tid, eller hur? Det kanske helt enkelt är så att man (=jag) har ett lugnare tempo än tidigare. Det är faktiskt rätt skönt att sitta länge med tidningen och kaffekoppen och sudokun på morgonen och ha tid att stanna och prata med bekanta på "stan".

Man råder i alla fall över sin tid själv för det mesta. Fast nog är det ganska mycket inbokat i min kalender även som pensionär och det skriver jag inte för att skryta!

Dessutom finns det i alla fall mer tid för utflykter till i naturen, för bärplockning, promenader och annat. Nu håller jag på och planerar för en studiecirkel om Gotland. Den ska vi ha i PRO i höst. Förra året läste vi om Dalsland och där har vi den här månaden varit på ett mycket trevligt och välplanerat studiebesök på tre dagar. Nästa år blir det alltså Gotland! Dessutom har jag varit på en handledarutbildning för ett projekt "Passion för livet", som också ska komma igång i höst. Egentligen handlar det om förebyggande hälsovård, men är upplagt på ett sätt som jag tror kan bli bra. Det blir spännande att se. Sex anmälningar har kommit in så en grupp blir det.

Hushållstjänster

Jag vill ge en stor bukett rosor till min mamma och alla andra kvinnor, som jobbat i hemmet under många år utan annan ersättning än nöjet av ett väl utfört arbete. Det är inte roligt alla gånger att vara beroende av någon annans inkomst och att vara tvungen att be om pengar om det är något man behöver köpa. Sedan beror det förstås på vilka tillgångar mannen har och hur generös han är. Min mamma hade höns och sålde ägg ibland och var glad över sina "äggpengar". Jag minns också hennes glädje när hon fick pension och egna pengar att disponera.


Glad var hon också när första barnbidraget kom lagom till jag skulle börja skolan. Det underlättade lite när jag behövde något nytt även om hon sydde och stickade till mig. Något på fötterna behövdes också och allt hann hon inte sy. Djuren skulle skötas om förutom det vanliga hushållsarbetet. Hon hade varken tvättmaskin eller diskmaskin och inte vatten eller toalett inne. Under mina första skolår fick jag under vinterhalvåret läsa läxor i fotogenlampans sken för el och telefon fanns inte i mitt hem. Desto mer uppskattat blev det, när det äntligen blev elektrifierat.


Hushållsarbete är både tacksamt och otacksamt. Tacksamt för att det är snyggt och fint när man diskat, städat, tvättat och strukit. Otacksamt därför att man aldrig blir färdig. Det dröjer inte länge förrän det är dags att börja om igen. Men vad händer om man inte gör de här sysslorna. Jo, snart ser det väldigt nergånget ut.


Jag tycker att det är roligt med en rejäl storstädning, men det är förfärligt tråkigt med det ständiga plockandet in och ur diskmaskin, in och ur med tvätt, och alla saker som har en benägenhet att ligga på andra ställen än där de ska vara.


Min överfulla tvättkorg är struken, 18 lakan är manglade, men nu är det dags att ta itu med strykning och mangling igen för att det inte ska bli lika stora högar. Målningen har det gått dåligt med och det beror på vädret. Jag har tvättat altanen och till och med taket, men målningen får anstå till nästa år. Det ser trots allt ganska hyggligt ut nu. Det enda jag hunnit måla är garagedörren och det blev en klar förbättring.