Dan före dan före ........

Så här såg tomten ut för tre år sedan. Förra året var tomten i Australien och det var den sorgligaste julen i mitt liv. Maken var multisjuk och jag hämtade hem honom dan före julafton för han skulle få permission över juldagarna bara han kom in och fick en spruta varje kväll, men julaftonsmorgon var febern uppe över 39 grader och när jag ringde till avdelningen i Karlskoga skickade de en ambulans. Det var meningen att mina söner och en svägerska skulle fira julafton med oss, men det blev återbud till svägerskan. Äldste sonen kom hem och vi åkte in till pappa på eftermiddagen och sen åt vi av julmaten och försökte trösta oss så gott det gick. Det var nog ännu mer ledsamt för maken än för oss. Årets jul kan inte bli annat än bättre trots att jag är sen med alla förberedelser. Jag har varken bakat eller städat så nu blir det att sätta fart. Jag har ett par limpor i ugnen just nu och sen ska jag åka och handla. Julkorten är postade och fönstren är putsade. Barn och barnbarn kommer hem och det gör svägerskan också. Kan inte tänka mig annat än att årets julfirande blir ok. Förälskelsen i mannen från min tonårstid håller i sig och för första gången ska vi fira jul tillsammans. Vi blir alltmer fästa vid varandra. Tänk att ett år kan rymma så mycket av både sorg och glädje! Jag har verkligen lärt mig att sätta värde på vad som är av mest betydelse i livet.

Högskog

Jag växte upp vid Vargavidderna. Då hette platsen, där det fanns två bostadshus, Högskog. I det ena bodde min familj och i den andra familjen Andersson. Familjen Andersson bestod av mor E, änka, sönerna G och D samt dottern A. Sonen G älskade jag högt och bestämde att honom skulle jag gifta mig med fast han var mer än 20 år äldre än jag. Det innebar förstås att han inte hade tid att vänta in mig utan gifte sig med L i stället. Vi har trots allt haft kontakt emellanåt ända tills han för några år sedan gick bort, men då hade han i alla fall blivit över 90 år. Hans bror D bor i Dalarna och honom har jag inte sett på länge. Syster A har jag besökt ett par gånger i år. Hon har firat sin 95-årsdag och har eget boende. Ser dåligt och hör dåligt, men hennes minne är det inget fel på och vi har mycket att prata om. Det är väldigt roligt att besöka henne och tiden går fort. Förutom att hon ser och hör dåligt är balansen inte den bästa och rullatorn är till stor hjälp. Hon är så positiv, glad och tacksam för att hon kan klä sig själv och klara många små bestyr och är så tacksam för "flickorna" i hemhjälpen som kommer och städar! En helt fantastisk äldre dam!

Allhelgona

Hösten är här, höstlovet över och allhelgonahelgen firad. Det är alltid lite vemodigt att åka till kyrkogårdarna och smycka och tända ljus för sina nära och kära bortgångna släktingar. I torsdags var jag till mina föräldrars grav och tände ljus. Var förbi på söndag eftermiddag och kunde konstatera att det fortfarande brann. Dagen därpå var jag tillsammans med en väninna till Kvistbro där min mans föräldrar, farföräldrar, 2 farbröder en med och en utan familj, samt två bröder till min man har sina gravar. Det blev flera ljus att tända. Man brukar säga att släkten är värst men jag har ljusa minnen av min släkt. Underbara människor allesammans även om man inte alltid hade lika åsikter. Det behöver man inte ha för att gilla varandra bara man har respekt för att man tycker olika. I lördags var det dags för minnesgudstjänst i en fullsatt kyrka med ljuständning för alla som avlidit under året. Till dem hörde min man som jag varit tillsammans med i över femtio år. Det känns i hjärttrakten minsann! Många fina minnen som finns och ganska ofta går tankarna till honom. Varken barn eller barnbarn kunde följa med till kyrkan, men jag tog med ljuset hem och ska tända det på julafton då vi förhoppningsvis är samlade hela familjen. Efteråt var jag till skogskyrkogården och tände ljus i minneslunden. Det var så vackert och fridfullt där med alla tända ljus som lyste upp i novembermörkret.

Syföreningsauktion

Jag har varit på mitt livs första syföreningsauktion. Inte därför att jag har något emot handarbeten. Tvärtom! Jag tycker att det arbete som sygruppen lägger ner är värdefullt och alldeles för lite värderat. Materialet är dyrt och det tar tid att brodera vackert med plattsöm, näversöm eller hardanger. Jag skulle hälsa välkommen och presentera auktionisten. Min tanke var att inleda med en liten dikt bara på några versrader om handarbete, men trots idogt sökande kunde jag inte finna någon. Däremot finns det hur många dikter som helst om kärlek, så varför inte någon om kärleken att med egna händer åstadkomma något fint. I mitt linneskåp finns redan vackra arbeten från föräldrar och svärföräldrar och någon liten duk, som jag åstadkommit på egen hand, så det blev inget inrop av mig. I stället bjöd jag på en tavla av en konstnär från orten och den fick jag för utropspriset 100 kronor för det var ingen som bjöd över. Nu sitter den i alla fall på en vägg hos mig och pryder sin plats. Jag tycker att det är roligt med lokala konstnärer! Det kom fler besökare än jag trodde skulle komma och det var några som bjöd riktigt bra både på dukar och hembakat bröd. Kaffebiljetten kostade bara 20 kronor och då fick man hembakad bulle, kaka och sockerkaka. Jättegott! Dessutom hade jag turen att vinna en saint paula på biljettnumret.

Härliga höst

Vilken skillnad på hösten i år och förra året. Då var det mest resor fram och tillbaka till sjukhuset. Det tog nog mer på krafterna än jag märkte då. I år mår jag som en prins. Varför säger man så? Det är inte säkert att en prins mår särkilt bra. Allt är så mycket lättare och roligare. Det är flyt i livet. Utomhussysslorna är i stort sett klara och mycket beror det förstås på att jag fått hjälp. Skönt att inte behöva dra hela lasset själv!

I förra bloggen skrev jag om de gulliga hundvalparna. Till och med där har jag fått vara med på ett hörn utan att behöva ta hela ansvaret. Jag är nämligen hundvakt när matte och husse jobbar samtidigt. En valp kan ju inte vara ensam långa stunder. Truls, som han kallas, är en riktig liten baby men lätt att hantera bara man är uppmärksam på när han vill gå ut. Så koll behöver man ju ha. Dessutom kliar det ju i valptänderna. Jättego är han i alla fall.

Sen kommer ju grannkatten Humlan och hälsar på. Jag har "nästan" delad vårdnad för katten sitter och väntar på dörrmattan när jag kommer hem. På natten kan hon ligga och sova på en dyna på altanen eller på förstukvisten. På bilden har hon smitit in och provar hur valpens mat smakar. Katten började komma in i somras, när jag hade dörren öppen och hon verkar trivas. På dagarna är det ingen hemma hos henne. I alla fall vet grannen om besöken hos mig och har inget att invända.

Motion är roligt och jag går på buggkurs och det är jätteroligt. Dansat har jag inte gjort på många, många år eftersom min make hade besvär med knät och dans inte var något för honom. Åka ensam på dans har aldrig fallit mig in.

Genom mitt föreningsengagemang finns det inte många luckor i min almanacka, men det betyder också att jag aldrig behöver ha långsamt eller tråkigt och dessutom att jag verkligen uppskattar att ha en "helledig" dag. Det blir nog tid och råd med allt det där som skulle göras och som idag inte hinns med om jag fortsätter att ha samma flyt i livet. I varje fall är jag tacksam för varje dag jag får vakna frisk och kry och full av energi.

Nu är det höst

Hösten är här med sina fantastiska färger. Det har varit några riktigt fina dagar och jag har ägnat mig åt att gräva i landet, som inte blivit åtgärdat sedan förra våren! Jag börjar lära mig att skjuta upp en del saker. Andra saker kan man faktiskt inte skjuta upp och dem måste man ju ta itu med först. Så är det! Allt det där man måste göra förr eller senare finns ju kvar och man får bortse från det dåliga samvetet och glädjas åt det som man i alla fall hinner med. Tänker man efter är det också en hel del.

Jag har varit och tittat på valpar. Helt underbara! Man blir så sugen på att ha hund igen. Men tyvärr - det ryms ingen hund i mitt liv. Jag får nöja mig med grannens katt som kommer och hälsar på allt som oftast. Dessutom har jag ju min "gamle" vän från ungdomen att krama om.

Barcelona där var vi!

Det har varit många resor i sommar. Den senaste till Barcelona med Norwegian, där en kopp nescafé kostar 25 svenska kronor! I dyraste laget för en pensionär. Vi var 34 pensionärer från PRO Laxå-Röfors och Finnerödja som åkte på resa i början av september. Vi har en förnämlig reseledare och allt fungerade perfekt och hon tog hand om oss på bästa sätt. Redan klockan två på natten mellan söndag och måndag for vi från Laxå och landade i Barcelona 11.30 efter tre timmars färd. Det regnade när vi åkte från Landvetter och det regnade när vi kom fram, men sedan hade vi sol och varmt hela tiden. Fuktig värme! Inte särskilt skönt. Efter en liten stund var man alldeles svettig. Luftkonditioneringen på hotellet kändes skön, men vi var några stycken som blev förkylda efteråt. När jag kom hem berättade min vän att det var livsfarligt med AC för det var inte bra varken för stämband eller luftrör, så den borde jag ha stängt av. Det var så dags att tänka på det då!

Vi hade tre hela dagar att utforska staden med omgivning. De första två dagarna hade vi en svensk guide som hette Lena och som kunde allt! Hon berättade att för att bli certifierad som guide måste man ha tre års utbildning. Vi hade också turen att få en busschaufför som körde mjukt och fint och tog hänsyn även i den livliga stadstrafiken och vi behövde inte ens vara rädda på serpentinvägen upp till Montserrat.

Första dagen var vi bland annat till Parc Güell planerad av den berömde arkitekten Guidi, som jag förstås aldrig hört talas om tidigare. Det var i alla fall en fantastisk park som bjöd på vackra byggnader och motion i alla trappor och backar. På hemvägen stannade vi vid försoningskyrkan Sagrada Familia, som var otroligt utsmyckad men långt ifrån färdig. En byggnad på 4 000 kvadratmeter (om jag minns rätt). Vi hann inte gå in - det var långa köer - men vi gick runt och det tog tid det också.

Dagen därpå var vi till klostret och basilikan med svarta madonnan och en gosskör som sjöng underbart vackert i en smokfylld kyrka. Vi var fyra modiga som vågade ta bergbanan uppför berget och beundra utsikten.

Vinprovningen på Torres var också en upplevelse. Jag trodde inte att det fanns så stora vinodlingar med dessa väldiga anläggningar. Vi fick åka runt i ett tåg på tre vagnar daragna av en kraftig bil och sedan blev det provsmakning. Jag blev inte helt förtjust i de viner vi fick smaka. Rosévinet var rent ut sagt blaskigt!

Sista dagen använde vi för egna intressen. Min rumskamrat och jag gick till Parc de Ciatudella. En stor park med vackra buskar och nymfparakiter flygande fritt, men är man bortskämd med Botaniska trädgården på Gotland och Trädgårdsföreningen i Göteborg tycker man att den är mer stor än sevärd. Akvariet, som var stängt, hade i alla fall en damm och en fontän och en byggnad som imponerade på oss. Vi var också vid hamnen och promenerade förstås på Les Ramles som är den stora paradgatan och som låg nära vårt hotell.

Min rumskamrat var toppen. Hon hade med både vattenkokare, nescafé och kex hemifrån så vi kunde ta en fika på rummet, när vi hade lust. Hon dukade vackert på sin gröna resväska. Sista kvällen tog vi tunnelbanan och tittade på fontänen och vattenspelet vid Montjuic. Vackert med underbar musik! Tunnelbanan i sig var en upplevelse. Det var som att komma ner i en bastu. Trångt och varmt. Man fick tränga sig både in och ut. Jag var nära att fastna i dörren på vägen ut, men ett par gentlemän höll isär dörrarna.

Vilken sommar!

Vilken fantastisk sommar jag haft! Bara rest omkring, roat mig och haft semester. Inget som jag skulle gjort hemma har blivit gjort, men jag får väl ta tag i det nu när sommaren börjar nalka sig slutet.

Inte har jag hunnit blogga heller, men mina traditionella veckobrev som jag skrivit sedan 2004 har jag inte missat. Dagboken har också fått ganska kortfattade rader mot vad det brukar vara. Man kan ju inte hinna allt!

Några bilder har jag lagt in. En är från Rankemossen, ett naturreservat i vår kommun och dit vandrade jag en kväll i juli med Pelle Führ som guide. En fin vandring i ett trevligt gäng.

En biltur till Norrland var också en trevlig upplevelse. Det gick faktiskt bättre än jag trott att bila upp själv alla 67 milen. Det var bra flyt på vägen både dit och hem. Inga vägarbeten och inga incidenter. Ångermanland är fantastiskt vackert och jag har mina rötter där, det känns. Besökte platsen där mormors hus legat och byn, där flera av mina morbröder bott. Nu fanns bara två äldre bröder (inte släkt till mig) kvar i ett av husen. I några av de hus som fanns kvar bodde det tillfälliga sommargäster med anknytning till byn. Hälsade på en morbror på Birmarksgården i Hoting och sedan åkte vi till Tåsjö och beundrade utsikten från Tåsjöberget. Bodde hos släktingar i Ramsele och tillsammans med dem gjorde jag en dagstur till Umeå till en kusin och hans familj. Vi var bl a ut till naturreservatet Kont och till Holmsund, där bilden på vindkraftverk är taget.

Min son och hans fru bjöd på konsert med Malena Ernman i Dalhalla och dit var jag tillsammans med min kära sonhustru. Vi hade en trevlig resa och en fantastisk konsert på en ovanlig plats. Malena Ernman är otrolig. Hon bjuder verkligen på sig själv på alla sätt! Vi var också till Bergmansgården i Staberg, som är ett världsarv utanför Falun med en underbar barockträdgård. En av bilderna är tagen från herrgården ner mot trädgården.

En helg i Göteborg blev det också. Tre-rätters middag 23 våningar upp vid Svenska Mässan, kul tävlingar på Liseberg, utflykt med Paddan, besök på Trädgårdsföreningen och utsikt från Ramberget, högsta punkten på Hisingen. Allt detta tillsammans med sonen Per Ola, hans dotter Mirelle och hennes pojkvän Robin som hade gett mig alla dessa trevligheter i födelsedagspresent. Jag har verkligen en underbar familj!

Som grädde på moset kom sedan resan till Gotland med PRO-are som läst studiecirkel om den underbart vackra ön. Allt funkade väl! Resan utan incidenter, bra hotell, god mat, trevligt sällskap, utomordentligt duktig guide och därtill vackert väder alla dagar. Vi gick bland raukarna och letade fossiler, beundrade utsikten från Hoburgen, fastnade för ovanliga träd och växter i Botaniska trädgården och mycket, mycket annat. Min rumskompis K och jag åt saffranspannkaka på ett trevligt café och sedan gick vi till den enorma marknaden och såg teater. Det var nämligen medeltidsvecka på Gotland.

Sedan har jag också plockat hjortron, hallon och lingon. Det känns också som semester. Så nu är det laddat inför vintern med sylt och frusna bär.

Förälskad vid 70

I söndags var jag till Fagertärn och vandrade runt sjön. En vandring på tre kilometer och på andra sidan ganska oländig terräng så det blev motion och bengympa. Den här gången såg vi faktiskt 17 röda näckrosor och vackra var de. Jag försökte fotografera en, men det blev bara en liten röd prick och därför blev det en bild med vita näckrosor, som också är fina att se på. Bilden med de röda näckrosorna har jag lånat från Laxå kommuns bildarkiv. För några år sedan besökte jag Fagertärn i sällskap med släktingar från Ångermanland och då såg vi bara en enda röd ros, vilket fick min kusin Lars att utbrista: "Åka så här långt för en enda liten sketen ros!"

Häromdagen hörde jag på radion en ung kvinnlig programledare fråga en man, som fyllt 60 och tydligen skrivit eller på annat sätt sagt att man kunde bli kär i den åldern och hon frågade honom om det verkligen var möjligt. Hör inte kärleken ungdomen till? Han svarade förstås att det var möjligt.

Jag menar att man kan faktiskt bli lika kär vid 70 år, som vid 17 men det kanske behövs vissa förutsättningar. När jag var 17 blev jag häftigt förälskad i en man, som jag då trodde skulle bli mannen i mitt liv, men han ryckte ut i FN-tjänst och vi kom ifrån varann. Nu är han tillbaka och förgyller livet för mig. Kanske det krävs vissa förutsättningar som en gemensam referensram, gemensamma minnen och gemensamma bekanta samt vissa gemensamma intressen. Vi har varit från varann 52 år och har väldigt olika erfarenheter från våra liv och det gör att vi har mycket att prata om. I varje fall är vi överens om att ta tillvara den tid vi har. I vår ålder har man tyvärr det mesta av livet bakom sig, men det kan fortfarande bli några fina år.

För mig har det varit ett år med både sorg och glädje, men just nu är livet helt underbart! Det är guld att ha en vän att göra saker tillsammans med som att vara ute i naturen och äta lunch med.

Fullt ös hela tiden

Jag har inte bloggat på en hel månad. Tiden har inte räckt till. Det är alltid något på gång. Det har varit en hel del att göra i PRO, jag har haft besök av släktingar från USA, jag har varit ute och dansat för första gången på många år. Det har varit en intensiv tid, men mycket rolig. Motionerat har jag gjort mer än vanligt förutom dansen bl a har jag vandrat Gryten runt. Gryten är en sjö vid naturreservatet Vargavidderna i Finnerödja. Stenkälla i Tiveden har jag också vandrat runt i.En väninna och jag har besökt våra barndomsställen, pratat med människor och plockat liljekonvaljer.

Bilderna är från sommaravslutningen i PRO Laxå-Röfors, som den här gången var vid Röfors Folkets Hus. Vädret var strålande vackert och alla aktiviteter var utomhus. Bo Larsson, vår underhållare från Röfors, läste dikter bl a av Jeremias i Tröstlösa, berättade minnen från Röfors och roliga historier och Vesa Rauma underhöll med välkända melodier på dragspel. Medlemmarna ägnade sig åt tipspromenad och femkamp. Sedan bjöds det på korv, bröd och dricka och man åt ur egen medhavd kaffekorg. Det var god stämning och alla var glada och nöjda.

Min blomma vitsippan

Jag fyller i år i vitsippstid och alltid har jag fått en bukett så dags. Först var det min mamma som plockade till mig. Sedan tog min man över. När våren var sen åkte han långt nedanför Hova och plockade. På senare år har barn och barn plockat på väg från Örebro eller Finnerödja. I år plockade jag i alla hast några vitsippor själv att ställa på borden, men sen kom min svägerska och svåger med en tavla med en hel vitsippsbacke. Den hade han själv fotograferat och ramat in. Så nu har jag mina vårblommor året om!

Jag har försökt sätta vitsippor på tomten, men hittills har jag misslyckats. Förmodligen har jag satt dem på fel ställe eller också trivs de inte hos oss. Vid tillfälle ska jag nog prova någon mer gång.

9 maj 2010

Maggan har inspirerat mig att kolla dagboken för 9 maj 2010. Så här såg forsythian ut då, skadad av vinterns snöfall. Ungefär likadant ser det ut i år, fast den är nog lite mer överblommad.

9 maj 2010 var en söndag: " Skönt att vara hemma och ta det lugnt efter gårdagens tjänstgöring i hoppborgen på Lions Trollmarken. Var ute och grävde i landet. Cyklade till centrum och postade födelsedagskort till A och brev till I. La' lösningen på söndagskrysset i NA:s brevlåda. Henthy sov under tiden. Skickade också en inbjudan till kusinträff på lördag. L ringde från Bräcke och jag fick hans mailadress. Skrev veckobrevet och skickade. Tittade på Wallanderfilmen "Blodsband". Ställde om klockan till väckning fem på morgonen för jag måste upp i god tid".

9 maj 2011 måndag: Fick det lite stressigt på morgonen för jag skulle vara på Frivilligcentralen på möte redan kl 8.30. När jag var klar där in på banken för att göra klart lagfart på huset. ICA hade fina pelargoner för 19,90 så jag köpte tre stycken för att plantera i lådorna på altanen. Varmt och skönt. Rensade i landet. Ringde Sjölunds golv om mattan till sovrummet. C kom och tog mått. Nu blir det att plocka ut allt óch försöka få bort den gamla mattan. Sonen har lovat hjälp till helgen. Svartvita flugsnapparen har kommit och satt igång att sjunga för att få en partner. Nu har en födelsedagsbukett med vackra rosor gett sig och hamnat i komposten, men de andra har klarat sig än så länge.

Det visste ni inte förut

Jag antar utmaningen, men vad är det egentligen som ni inte redan vet om mig?

1. Jag har haft en flugfångare i mitt arbetsrum. Tyvärr är han numera avliden.
2. Min favoritfärg är gul.
3. Min idol under tonåren var Audrey Hepburn.
4. Under skoltiden var jag sekreterare i SSUH.
5. Jag älskar äppelkaka med vaniljglass
6. Går helst barfota.
7. Naturen är min kyrka.

Vilken härlig helg!

Jag hade gruvat mig en del inför helgen. En lång helg utan min livskamrat, men tack vare väder och familjen blev det en riktigt bra helg. Skärtorsdagen började jag med att vara i Frivilligcentralen på PRO-caféet under förmiddagen. När jag var klar där åkte jag hem och efter lite lunch städade jag en stund, efter att ha suttit ute och njutit. På långfredagen var jag till kyrkogården i Finnerödja och satte penséer på mina föräldrars grav. Där var granris och krans kvar och krokusarna hade växt upp genom riset och blommat fint. Det var annat än i Kvistbro där jag var på onsdagen till mina svärföräldrars och makens farföräldrars grav. Där var allt ris borttaget. Tydligen gör man olika på olika ställen. Jag brukar försöka hinna iväg till gravarna före 1 april, men det gick inte i år.

När jag varit på kyrkogården åkte jag till yngste sonen, som bor inte långt därifrån. Vi var ute bland alla djuren, som ni kan se på bilderna. Nu finns det sju små lamm, det ena var fött på skärtorsdagen och två kullar kaniner. Den andra kullen blev till av misstag för det var två syskon som parat sig och man trodde inte att de var könsmogna, men det visade sig vara fel. En av ungarna hade bara ett öra, men verkade pigg i alla fall. Lammen var goa och tillgivna och jag hade nästan lust att ta med ett hem. Pricken hade växt betydligt sedan han blev flaskmatad av mig. Hedda och Sally börjar bli lite rundare om magen och det ska bli föl i sommar.

Påskafton var jag hos en kusin, som fyllde 60. Efteråt åkte jag till yngste sonen där mitt barnbarn och hennes pojkvän var och gonade sig i solen efter att ha ätit grillat lamm! De följde med mig hem och sov över till dagen därpå och det var gott att rå om dem till långt in på natten.

Påskdagen var det söndagsmiddag och då kom barnbarnets pappa och festade på Flygande Jakob och fransk äppelkaka. Efter maten tog vi en skön promenad till minneslunden på kyrkogården och hälsade på farfar med blommor. Vi satt där en stund. Där var vackert och fridfullt och fåglarna sjöng fina sånger för dem som vilade där. Barnbarnet och pojkvännen åkte till Göteborg, där de fått lägenhet (i andra hand) och jobb.

Annandag påsk var hunden Akira hos mig medan övriga familjen åkte till sonhustruns dotter där det fanns två stora hanhundar. Sonen och hans fru är fodervärd för en schäfervalp och därför fick Akira vara hos mig för att få lite lugn och ro. Det var bra för det blev två ganska långa promenader under dagen och motion och solljus är en bra kombination.

Vårstädning i Laxå kommun

Sedan några år tillbaka brukar det vara städdagar i Laxå kommun, en på våren och en på hösten. Idag var det dags att vårstäda och en liten tapper skara hade ställt upp. Tillsammans lyckades vi få ihop flera säckar med skräp. Efteråt kom belöningen i form av grillkorv med bröd och kaffe med dopp. Det smakade bra efter ett par timmars jobb. Vi konstaterade att de som skräpar ner mest är rökare och snusare. Tomma cigarettpaket, fimpar, snusdosor och även snuspåsar fanns det gott om. En del fimpar låg bara några meter från papperskorgen. Jag undrar hur man är funtad, när man inte ens då orkar lägga skräpet på rätt plats. Själv städade jag tillsammans med M på Nyhammarsvägen och hittade både glas- och plastflaskor, hopknycklade burkar, en kruka med därtill hörande ormbunke i plast, en hel del plastpåsar och mycket annat.

Alla som deltog fick också var sin lott och jag hade turen att vinna ett halvt kilo kaffe och kaffe går det ju alltid åt, så det var en bra vinst!

Birgit Ohlson lanserade för några år sen klubben "Plocka ett skräp om dagen". Den är jag med i. Jag är till och med medlem i guldklubben. Det blir man om man plockar tre skräp om dagen. Klubben är bra för den har varken medlemsavgift eller möten och man känner att man gör en liten nytta. Om alla vore med skulle det bli väldigt fint och snyggt i vår kommun.

Fredagsnoja

Fredagar inleder helgen. Kanske därför jag blir lite låg då. Förra fredagen var det inte så konstigt för då hade det kommit 15 cm snö under natten och det var gråväder. Men idag skiner solen och våren är på väg, men ändå..... Det räckte med att jag såg en äldre man åkande på sin elmoped. Förra våren började arbetsterapeuten att söka en till min make. Han gladde sig åt att kunna komma ut på egen hand, men först i november var det klart och då var han på sjukhus och inte var det läge för en elmoped även om han kom hem så mycket snö som det var. Det högg till i mig, våren på väg och Henthy fick aldrig sin chans...

Förra veckan var det mest tankarna på att ha mist min bäste vän och min livskamrat sedan mer än femtio år. Ingen att prata med, att rådgöra med och ingen som försöker få mig att inte engagera mig mer än jag orkar med. Visst har jag mindre "assistenttjänst" och mer tid för egna intressen, men fick jag välja ville jag ju ha min man kvar. En egoistisk tanke egentligen, han hade det verkligen jobbigt sina sista år och senaste halvåret var värst. Ledsamt att han inte får vara med och uppleva våren efter denna kalla och snörika vinter. Hoppas att det finns blommor och fågelsång där han är nu.

Fluffe

Jag är faktiskt både katt- och hundmänniska, men mest är jag djurmänniska för jag gillar de flesta djur. Här är katten Fluffe. Han heter så fast innan jag visste det trodde jag att det var en hon och kallade henne för Fluffy, men så pratade jag med kattens ägare och fick reda på rätta förhållandet.

Många katter besöker vår tomt. Sitter på altantrappan och spanar på fåglarna som besöker matbordet och talgbollarna, klättrar i tallarna på fåfäng ekorrjakt. Den som oftast är på besök är Fluffe. Han var med och svansade runt fötterna i lördags, när jag för första gången i år hängde tvätten utomhus. Det gällde att passa sig och inte trampa på honom. När jag har varit ute och åkt kommer han ofta och följer med upp på trappan och visar hur tydligt som helst att han vill följa med in, vilket han förstås inte får. Han har faktiskt ett eget hem på andra sidan gatan.

Jag vill tacka livet

<
Någon gång före klockan halv sju i morse hade en av tackorna i Råtorp fått för sig att hon skulle föda sina lamm och det i 25 graders kyla. Två av lammen var döda, men de andra två var vid liv fast ett av dem var svårt medtaget. Det senare togs in i värmen torkades torrt och värmdes upp och så småningom lyckades man få i det lite av tackans mjölk. Det gick lite trögt till en början och det såg ut som om lammet inte skulle ha krafter att klara sig, men efter en stund tog det nya tag och lyckades så småningom få i sig alltihopa. Sedan var det dags att försöka komma upp på benen. Det var vingligt och svårt, men lyckades till slut. Nog finns det livskraft i de små liven! Mer än man kan tro. Efter ett tag bars den lille ut till mamma får i ladan och fick snutta hennes mjölk direkt från juvret och allt var väl. Den andre lille lammungen verkade också må skapligt bra. Det visade sig nämligen vara två små baggar som sett dagens ljus. Det känns oerhört skönt att ha varit med och med värme och kärlek försökt hjälpa en liten skör krabat till livet. Gissa om jag kommer att hålla reda på hur det går för honom i framtiden.

Fågelräkning

Nu har jag räknat fåglar igen och konstaterat att det var färre fåglar än förra gången. Varken koltrasten eller nötskrikan har visat sig under den tid fredag 28/1 - mån 31/1 som räkningen skulle ske. I år har vi haft mest gulsparvar. Förvånande nog blev det lika många grönfinkar och dem har vi inte sett många av förut i år. Varken bofink eller bergfink syntes till. De brukar också vara med. En ekorre har vi också haft besök av de här dagarna. Lite kul sysselsättning. Jag sitter förstås inte och tittar så ofta utan tittar ut emellanåt för att se om något spännande dykt upp.

Älghuvud

Idag när jag kom tillbaka från min eftermiddagspromenad låg det ett fint älghuvud bakom snöhögen vid hörnet där min gata möter en annan gata. Frågan man ställer sig är hur och när det kom dit och vad som har hänt dess ägare? En fin fyrataggare ser det ut att ha varit. Var kan resten av kroppen finnas? Har den blivit påkörd eller avlivad? Ska man anmäla att man "hittat" ett älghuvud? En del frågor blir det allt.

Solsidan

Hur har denna serie kunnat vinna pris som bästa TV-serie? Jag tittade inte på något avsnitt förra gången och tänkte att jag skulle kolla in första avsnittet på andra säsongen. Efter att ha sett det behöver jag i alla fall inte offra dyrbar tid på att se fler avsnitt för det var definitivt ingen serie som roade mig. Tacka vet jag "Morden i Midsomer" med konstapel Barnaby och hans assistent Jones.

Vad har vi vunnit?

Före apotekens avreglering fanns det 950 apotek i Sverige. Enligt en debattartikel av Adam Cwejman i NA har det sedan avregleringen blivit 200 nya apotek? Undrar var han fått den siffran från? Kan inte hitta någon statistik som stöder hans uppgift.

Jag antar att avregleringen i slutänden kommer att ge samma resultat som avregleringen av el. Det blir dyrare för konsumenten? De fyra parter som köpt in sig på marknaden för 5,9 miljarder vill naturligvis få en vinst på affären. Redan nu märks mycket reklam för skönhetsprodukter i TV och övriga media.

Den alldeles utmärkta Apotekstidningen som informerade om kroppen och sjukdomar och dessutom var alldeles gratis har försvunnit för oss som är kunder på apoteket Hjärtat. All medicin finns inte hemma. Det kan resultera i att man som jag fick göra måste ta en extra tur till lasarettsapoteket för att få en medicin, som man måste ha dagen därpå. Det berodde på att besöket på apoteket gjordes strax före stängningstid. Personalen på orten får högsta beröm för de gjorde verkligen sitt allra yttersta för att hjälpa till bl a med ett telefonsamtal till Örebro för att lägga undan den medicin som behövdes så att den säkert fanns att hämta dagen därpå.

Nystart

Så var nyårsafton över och den blev lugn i år. Yngste sonen var hemma och firade med mig för hans fru arbetade natt i äldreomsorgen. Vi önskade varann Gott Nytt År i Chapel Hill Chardonnay, som var årets mest köpta mousserande vin 2009, fast det visste jag inte vid inköpet. Faktiskt har jag smakat godare! Till ex förra året när vi firade guldbröllop på nyårsafton i rosa champagne, som sonen och hans fru köpt på bröllopsresan till Tallinn.

Maken och jag önskade Gott Nytt År med Indian Tonic i champagneglas av plast på lasarettet. Sjukhuschampagne! Vi tackade också varann för de gångna 51 åren tillsammans. Nu har han fått en dunderkur med två sorters penicillin som injiceras tre gånger om dygnet, så det vore väl sjutton om det inte skulle ta död på hans elaka bakterier!

Förra årets nyårslöften var tre:

1. Motionera mera t ex en promenad varje dag
2. Städa upp
3. Göra om sonens pojkrum till ett arbetsrum med datorn till mig

Rummet är klart, men det andra är det allt sisådär med. Jag är en riktig soffpotatis och det är alltid lätt att prioritera bort promenad för något som är roligare just då. Städning är väl inte heller det som jag helst ägnar mig åt.

2011 får jag väl behålla löfte nummer 1 och 2 och se om jag fixar det i år. Som nummer tre ska jag ta itu med att göra i ordning "pappas" rum, dvs där han bodde när han flyttade in hos oss ett tag efter mammas död. Där har det samlat sig en hel del, som behöver rensas bort!