I söndags var jag till Fagertärn och vandrade runt sjön. En vandring på tre kilometer och på andra sidan ganska oländig terräng så det blev motion och bengympa. Den här gången såg vi faktiskt 17 röda näckrosor och vackra var de. Jag försökte fotografera en, men det blev bara en liten röd prick och därför blev det en bild med vita näckrosor, som också är fina att se på. Bilden med de röda näckrosorna har jag lånat från Laxå kommuns bildarkiv. För några år sedan besökte jag Fagertärn i sällskap med släktingar från Ångermanland och då såg vi bara en enda röd ros, vilket fick min kusin Lars att utbrista: "Åka så här långt för en enda liten sketen ros!"
Häromdagen hörde jag på radion en ung kvinnlig programledare fråga en man, som fyllt 60 och tydligen skrivit eller på annat sätt sagt att man kunde bli kär i den åldern och hon frågade honom om det verkligen var möjligt. Hör inte kärleken ungdomen till? Han svarade förstås att det var möjligt.
Jag menar att man kan faktiskt bli lika kär vid 70 år, som vid 17 men det kanske behövs vissa förutsättningar. När jag var 17 blev jag häftigt förälskad i en man, som jag då trodde skulle bli mannen i mitt liv, men han ryckte ut i FN-tjänst och vi kom ifrån varann. Nu är han tillbaka och förgyller livet för mig. Kanske det krävs vissa förutsättningar som en gemensam referensram, gemensamma minnen och gemensamma bekanta samt vissa gemensamma intressen. Vi har varit från varann 52 år och har väldigt olika erfarenheter från våra liv och det gör att vi har mycket att prata om. I varje fall är vi överens om att ta tillvara den tid vi har. I vår ålder har man tyvärr det mesta av livet bakom sig, men det kan fortfarande bli några fina år.
För mig har det varit ett år med både sorg och glädje, men just nu är livet helt underbart! Det är guld att ha en vän att göra saker tillsammans med som att vara ute i naturen och äta lunch med.
