Sista veckan 2010

Julen i år blev inte vad den brukar vara. Jodå, julkakorna, skinkan, köttbullarna och revbensspjället blev klara, juldukarna och granen kom på plats, men husbonden saknades. Jag hämtade hem honom dan för dan för han fick dagpersmission från lasarettet, men redan på julaftonsmorgonen steg febern och det blev ny ambulansfärd till sjukhuset. Verkligen ledsamt och motigt! Äldste sonen skulle komma med tåg på eftermiddagen. Sedan vi ätit av julmaten åkte vi in till Pappa i Karlskoga och stannade ett par timmar. Yngste sonen jobbade julaftonskväll och det gjorde hans fru också och medan vi var på lasarettet var han och lämnade in Akira i huset och gissa vem som hoppade och svansade och visade verklig glädje, när vi kom tillbaka. Skönt att ha sällskap av sonen och hunden och vi åt ost, frukt och kex och sköljde ner med lite vin och sen blev det en skön hundpromenad i vintervädret. Ingen TV på hela dagen inte ens Kalle Anka.

I förrgår var yngste sonen och hans fru med till sjukhuset för att träffa maken och önska honom god fortsättning, eftersom de inte träffats i helgen.

Nu ska infektionsläkaren sätta in en ny kur och maken får inte fira nyår på hemmaplan. Förra året firade vi guldbröllop i lugn och ro här hemma i år får vi vaka in vår 51:a bröllopsdag var för sig. Yngste sonen kommer hem och gör mig sällskap. Hans fru jobbar natt i hemtjänsten!

Dan före dan före dan före........

Hjälp! Snart är det julafton och jag ligger efter med allting. Endast julkorten är skickade och julskinkan ligger i kylskåpet och väntar på att bli klar.Ljusstakar och stjärnor lyser upp och så har jag ett fint pepparkakshus som vännen B gjort. Hon brukar göra flera hus varje år så det måste ha blivit många hundra med tiden. Barn, barnbarn, vänner och många av våra flyktingar har fått pepparkakshus av henne. När jag jobbade på skolan brukade jag spara kartonger till henne att lägga husen i, så nu har hon lite problem att få ihop det.

Julstjärnan i papp har vi haft i hemmet sedan vår första jul tillsammans 1959. Över 50 år alltså och den håller fortfarande, bara glödlampor har vi behövt byta ut.

I väntan på "elmoppe"

Maken har varit och testat och beviljats en elrullstol för att på egen hand komma ut mera. I slutet av oktober fick vi en ramp till huset, eftersom den s k elmoppen inte får förvaras där det kan vara under tio grader kallt, men vi har en rymlig hall där den får plats under hatthyllan. För ett par veckor sedan ringde arbetsterapeuten och frågade om de kunde leverera elmoppen dagen därpå. Tyvärr passade det inte särskilt bra för maken var på lasarettet och vi skulle ringa när det var lämpligt. Maken har varit hemma en vecka, men varit ganska kraftlös och vi har inte ringt. Nu är han tillbaka på lasarettet igen med ny lunginflammation på gång. Man börjar faktiskt fundera om han kommer att bli tillräckligt bra att få sin efterlängtade elmoppe och orka ut med den. Den blev beviljad tidigt i våras och det är verkligen synd att det ska ta sån tid med allt för nog hade det varit toppen om han kunnat åka ut med den i somras, när det var varmt och skönt.

Min julönskan just nu är att man på lasarettet ska lyckas kurera maken så att han får krafter att komma hem och fira jul. Han saknas hemma!

Änglar finns

Änglar finns. Helt klart! Jag har helt säkert en egen liten skyddsängel. Nu har jag åkt väg 205 tre dagar i rad och klarat mig helt oskadd. Första dagen hörde jag på lokalradion att en bil hade kört av vägen mellan Svartå och Laxå och där åkte jag. Mycket riktigt - det låg en bil i diket och jag mötte räddningstjänst och brandkår på väg till platsen. Andra dagen jag skulle åka hörde jag att en bil med tre personer voltat på samma väg. När jag kom fram till olyckplatsen låg bilen upp och ner på sidan av vägen och polisen var där. Tredje dagen - idag - hade två bilar frontalkrockat i centrala Degerfors och där åker jag också igenom. Vilken tur för mig att jag inte var just där just då.

På samma väg körde jag för många år sedan i diket strax före jul, när pappa och jag skulle till Degerfors. Det kom en bil som ville köra om och jag höll ut i modden på kanten och kanade av vägen och hade turen att hamna mitt emellan ett stort träd och en rejäl stenbumling. Inga skador varken på oss eller på bilen! Helt säkert min skyddsängel som hjälpte till.

Gör om mig

Varför vill så många göra om sig? Såg ett TV-program om etniska plastikoperationer. En kille från Malysia var inte nöjd med sin längd utan vill ta av lårbenet och på så sätt bli längre. En flicka från Kina tyckte hon var för plattbröstad och ville ha större bröst. En kvinna från Afrika ville tvärtom ha mindre bröst för att se mera västerländsk ut. En annan ville ha mindre läppar. I USA är det tvärtom många vita som vill ha större läppar. En annan kvinna försökte med alla möjliga krämer få sin hud ljusare. Michael Jackson verkade vara en förebild för många. Jag har väldigt svårt att förstå varför. Hans liv verkar ju varit ett stort lidande efter alla operationer.

I Gokväll på TV1 är det många som är med för att få en ny stil. Det är i sammanhanget väldigt oskyldigt och säkert en rolig upplevelse. Fast jag kan inte förstå varför man ska lägga ner en massa tid och pengar på smink och varför man alltid ska ha det som är modernt just nu. Men jag är väl gammalmodig. Tycker jag hittat min egen stil och de kläder jag trivs med använder jag tills de är utslitna.

Skönheten finns enligt ordspråket i betraktarens öga. Inte uppskattar man väl sina vänner för hur de ser utan utan för den unika person de är? I min uppväxt fick man lära sig att det viktigaste var att man skulle vara hel och ren!

SKTF:s pensionärsförening

SKTF:s pensionärsförening i Sydnärke är en aktiv förening, som har ordnat mýcket nyttig information, trevliga studiebesök och intressanta resor och utflykter under åren. Den här veckan var det dags att fira 10-årsjubileum. Julbord intogs på Olshammarsgården och före maten var det ett mycket intressant besök på Munksjö Aspa Bruk, där man utvecklar och tillverkar blekt och oblekt pappersmassa huvudsakligen för export. Det var en kylig dag och på ena bilden kan man se hur röken ser ut när solen börjar dala. Trots att det var en klar dag såg det bara dimmigt ut, när man tittade ut genom fönstret inifrån.