Syföreningsauktion

Jag har varit på mitt livs första syföreningsauktion. Inte därför att jag har något emot handarbeten. Tvärtom! Jag tycker att det arbete som sygruppen lägger ner är värdefullt och alldeles för lite värderat. Materialet är dyrt och det tar tid att brodera vackert med plattsöm, näversöm eller hardanger. Jag skulle hälsa välkommen och presentera auktionisten. Min tanke var att inleda med en liten dikt bara på några versrader om handarbete, men trots idogt sökande kunde jag inte finna någon. Däremot finns det hur många dikter som helst om kärlek, så varför inte någon om kärleken att med egna händer åstadkomma något fint. I mitt linneskåp finns redan vackra arbeten från föräldrar och svärföräldrar och någon liten duk, som jag åstadkommit på egen hand, så det blev inget inrop av mig. I stället bjöd jag på en tavla av en konstnär från orten och den fick jag för utropspriset 100 kronor för det var ingen som bjöd över. Nu sitter den i alla fall på en vägg hos mig och pryder sin plats. Jag tycker att det är roligt med lokala konstnärer! Det kom fler besökare än jag trodde skulle komma och det var några som bjöd riktigt bra både på dukar och hembakat bröd. Kaffebiljetten kostade bara 20 kronor och då fick man hembakad bulle, kaka och sockerkaka. Jättegott! Dessutom hade jag turen att vinna en saint paula på biljettnumret.

Härliga höst

Vilken skillnad på hösten i år och förra året. Då var det mest resor fram och tillbaka till sjukhuset. Det tog nog mer på krafterna än jag märkte då. I år mår jag som en prins. Varför säger man så? Det är inte säkert att en prins mår särkilt bra. Allt är så mycket lättare och roligare. Det är flyt i livet. Utomhussysslorna är i stort sett klara och mycket beror det förstås på att jag fått hjälp. Skönt att inte behöva dra hela lasset själv!

I förra bloggen skrev jag om de gulliga hundvalparna. Till och med där har jag fått vara med på ett hörn utan att behöva ta hela ansvaret. Jag är nämligen hundvakt när matte och husse jobbar samtidigt. En valp kan ju inte vara ensam långa stunder. Truls, som han kallas, är en riktig liten baby men lätt att hantera bara man är uppmärksam på när han vill gå ut. Så koll behöver man ju ha. Dessutom kliar det ju i valptänderna. Jättego är han i alla fall.

Sen kommer ju grannkatten Humlan och hälsar på. Jag har "nästan" delad vårdnad för katten sitter och väntar på dörrmattan när jag kommer hem. På natten kan hon ligga och sova på en dyna på altanen eller på förstukvisten. På bilden har hon smitit in och provar hur valpens mat smakar. Katten började komma in i somras, när jag hade dörren öppen och hon verkar trivas. På dagarna är det ingen hemma hos henne. I alla fall vet grannen om besöken hos mig och har inget att invända.

Motion är roligt och jag går på buggkurs och det är jätteroligt. Dansat har jag inte gjort på många, många år eftersom min make hade besvär med knät och dans inte var något för honom. Åka ensam på dans har aldrig fallit mig in.

Genom mitt föreningsengagemang finns det inte många luckor i min almanacka, men det betyder också att jag aldrig behöver ha långsamt eller tråkigt och dessutom att jag verkligen uppskattar att ha en "helledig" dag. Det blir nog tid och råd med allt det där som skulle göras och som idag inte hinns med om jag fortsätter att ha samma flyt i livet. I varje fall är jag tacksam för varje dag jag får vakna frisk och kry och full av energi.

Nu är det höst

Hösten är här med sina fantastiska färger. Det har varit några riktigt fina dagar och jag har ägnat mig åt att gräva i landet, som inte blivit åtgärdat sedan förra våren! Jag börjar lära mig att skjuta upp en del saker. Andra saker kan man faktiskt inte skjuta upp och dem måste man ju ta itu med först. Så är det! Allt det där man måste göra förr eller senare finns ju kvar och man får bortse från det dåliga samvetet och glädjas åt det som man i alla fall hinner med. Tänker man efter är det också en hel del.

Jag har varit och tittat på valpar. Helt underbara! Man blir så sugen på att ha hund igen. Men tyvärr - det ryms ingen hund i mitt liv. Jag får nöja mig med grannens katt som kommer och hälsar på allt som oftast. Dessutom har jag ju min "gamle" vän från ungdomen att krama om.