Fredagsnoja

Fredagar inleder helgen. Kanske därför jag blir lite låg då. Förra fredagen var det inte så konstigt för då hade det kommit 15 cm snö under natten och det var gråväder. Men idag skiner solen och våren är på väg, men ändå..... Det räckte med att jag såg en äldre man åkande på sin elmoped. Förra våren började arbetsterapeuten att söka en till min make. Han gladde sig åt att kunna komma ut på egen hand, men först i november var det klart och då var han på sjukhus och inte var det läge för en elmoped även om han kom hem så mycket snö som det var. Det högg till i mig, våren på väg och Henthy fick aldrig sin chans...

Förra veckan var det mest tankarna på att ha mist min bäste vän och min livskamrat sedan mer än femtio år. Ingen att prata med, att rådgöra med och ingen som försöker få mig att inte engagera mig mer än jag orkar med. Visst har jag mindre "assistenttjänst" och mer tid för egna intressen, men fick jag välja ville jag ju ha min man kvar. En egoistisk tanke egentligen, han hade det verkligen jobbigt sina sista år och senaste halvåret var värst. Ledsamt att han inte får vara med och uppleva våren efter denna kalla och snörika vinter. Hoppas att det finns blommor och fågelsång där han är nu.