Pensionär är man oftast vid 65, men en del går i pension tidigare och andra senare.En del längtar efter pension medan andra gruvar sig. En del har gott om pengar och kan resa och roa sig efter behag. Andra har inget över när man betalat det allra nödvändigaste. En del är friska och mår bra medan andra är sjuka och in stort behov av hjälp. Några har ett nätverk med familj och goda vänner medan andra blir mycket ensamma, när de inte längre är med i arbetslivet. En del har bra utbildning och andra ingen alls. En del har många intressen och andra har svårt att få tiden att gå. Man kan verkligen inte generalisera när det gäller pensionärer.
För egen del trivdes jag mycket bra på mitt arbete och hade gärna fortsatt några år till för att få högre pension, men min familjesituation var inte sådan och min man var mycket glad, när jag äntligen blev pensionär för fýra år sedan. Pensionärslivet är inte mindre trevligt än arbetslivet, nackdelen är väl att inkomsten blir lite drygt hälften av den tidigare lönen.
När man frågar folk på stan om åsikter brukar det ofta stå t ex Kalle Svensson, pensionär. Ska man verkligen titulera sig som pensionär? Det är så intetsägande. Att kalla sig för sin f d titel är inte heller bra.
Mitt pensionärsliv har många roller. Kanske jag ska kalla mig personlig assistent, lokalvårdare, fönsterputsare, kock, trädgårdsarbetare, snöskottare, gräsklippare, administratör, målare, chaufför, bankbud, samordnare, inköpare och bloggare. Eller ger det högre status om jag säger revisor, gode man, valförrättare, föreningssekreterare eller cirkelledare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar