Vi har en naturtomt. Det innebär bland annat att vi har kvar alla tallar, som fanns från början utom en som började torka och som vi fällt. Kvar står också enbusken, som låg ner från början, men som rätade upp sig och började växa. Den är till glädje för fåglarna, men jag har också varit där och plockat enbär och torkat. Blåhäggen står kvar vid tomtgränsen och har växt minst dubbelt så hög. När bären mognar är den full med fåglar mest grönfinkar och björktrastar. De verkar älska bären till tusen. En måbärsbuske finns också kvar. Blommorna är oansenliga men bären är dekorativa.
Ibland kommer det in främmande växter. För tre år sedan fanns det plötsligt ett blåsippstånd med ett par sippor. Tyvärr var de försvunna i år. Vallmoblommor kommer och går utan att vi har satt några.
Läste i nyss i tidningen att vildvuxna trädgårdar är det trendigaste just nu. Vår tomt är ganska vildvuxen. Jag älskar gammaldags växter och till exempel akvilejorna får sprida sig som de vill. Gräsmatta är inte min grej! Det är mest mossa, men det är mjukt och skönt att gå på och i Japan är det till och med fint att ha mossa i gräsmattan har jag läst.
Smaken är lyckligtvis olika. En del vill ha formklippta buskar, tuja och cypressväxter. Vi håller oss till vanlig gran och tall. Pappa satte en gran åt oss, när huset var nybyggt och den är vårt vårdträd. En "snäll" granne ville kapa de nedersta grenarna, som var lite risiga för några år sedan. Tyvärr kapade han lite för mycket! Det var så jag blev gråtfärdig, när jag kom hem och såg den stackars granen. Men gjort är gjort och inte mycket att göra åt! Grön och fin är den i alla fall och fåglarna gläds åt att den finns.
Äntligen är man i takt med tiden. Mossa och vildvuxet är rådande även på denna tomt.
SvaraRadera