Vart tar tiden vägen?

Så här skönt kan man ha vid en fikapaus i Tiveden, när man är på vandring med Pelle Führ, som kan allt om djur och natur.

Tiden är rättvist fördelad. Alla har 24 timmar om dygnet varken mer eller mindre. Nog är det väl konstigt att det ska vara så svårt att få tiden att täcka till. Som pensionär borde man ha åtta timmar + tid för resa till och från arbetsplats att använda till andra saker. Egentligen borde man ha gott om tid, eller hur? Det kanske helt enkelt är så att man (=jag) har ett lugnare tempo än tidigare. Det är faktiskt rätt skönt att sitta länge med tidningen och kaffekoppen och sudokun på morgonen och ha tid att stanna och prata med bekanta på "stan".

Man råder i alla fall över sin tid själv för det mesta. Fast nog är det ganska mycket inbokat i min kalender även som pensionär och det skriver jag inte för att skryta!

Dessutom finns det i alla fall mer tid för utflykter till i naturen, för bärplockning, promenader och annat. Nu håller jag på och planerar för en studiecirkel om Gotland. Den ska vi ha i PRO i höst. Förra året läste vi om Dalsland och där har vi den här månaden varit på ett mycket trevligt och välplanerat studiebesök på tre dagar. Nästa år blir det alltså Gotland! Dessutom har jag varit på en handledarutbildning för ett projekt "Passion för livet", som också ska komma igång i höst. Egentligen handlar det om förebyggande hälsovård, men är upplagt på ett sätt som jag tror kan bli bra. Det blir spännande att se. Sex anmälningar har kommit in så en grupp blir det.